This sad bouquet

Jag känner just nu ett starkt behov av att citera The Ark. Den här låten finns med på deras officiella debutalbum We are The Ark. Så här lyder den vackra texten:

It took time, took time to develop a concept, a new me
based upon the traits from which I could not flee
It took time, took time to embrace the nature of my dreams
All this time just turned into a sad long wait

This sad long tale of moments passé
must come to an end before it is too late
Wasn't born to hate, I was made to love
but I never knew it was so hard

It took time, took time to accept the fact that one must lose
everything except what you do not choose
It's taken time, long time and yet more time it will take
before my heart is free and brave enough to break

This sad long tale of moments passé
must come to an end before it is too late
Wasn't born to hate, I was made to love
but I never knew it was so hard

This sad bouqet of forget-me-nots
that I threw away is growing scars and dots
in this weary heart where there's a bird, so shy
But one of these days that bird will learn to fly

Sånger jag förknippar med speciella personer

Mamma Ingalill:
- "Alla färger" (Agneta Fältskog)
Jag minns hur mamma spelade just den här visan för mig i hennes och pappas sovrum när vi bodde i Marielund på Kålland och jag var runt 4-5 år.

Pappa Sven-Olof:
- "Misty" (Johnny Burke/Erroll Garner)
- "Wave" (Antonio Carlos Jobim)
- "Underbart är kort" (Povel Ramel)
Tre jazzklassiker som pappa återkommande har suttit och klinkat på pianot sen urminnes tider.

Lillebror Hampus:
- "Byns enda blondin" (Sven-Ingvars)
- "Erotomania" (Dream Theater)
"Byns enda blondin" finns med på en av dom tidigaste inspelningarna av syskonen Ulleryd, troligtvis gick Hampus då på lågstadiet. Med en ljus gossröst klämde Hampus i och nådde toner som han idag efter målbrottet bara kan drömma om. Med Dream Theaters kända instrumentala gitarrsololåt "Erotomania" lyckades Hampus spela sig till ett musikstipendium och bli antagen till gymnasieprogrammet Music & Production i Skara.

Lillebror Rasmus:
- "Limelight" (Rush)
Rushs klassiska rocklåt som i mångas ögon är ett enda trumsolostycke var den med vilken Rasmus spelade sig till ett musikstipendium och blev antagen till gymnasieprogrammet Music & Production i Skara.

Mormor Inga:
- "Höga berg och djupa dalar" (traditionell svensk folkvisa)
Mormor spelade den här visan på grammofonspelaren i det tjusiga vardagsrummet hemma hos henne och morfar. Jag minns än idag hur solens strålar letade sig in igenom fönstret och reflekterades mot glasbordet och den kinainspirerade finmattan och hur glad jag blev av mormors lyckliga leende.

Morfar Jonas:
- "Vi bor på landet" (från Bröderna Djups album med samma namn)
Visst var jag stolt när jag upptäckte att morfar Jonas och hans syskon var kändisar! I tidig ålder fick vi barn lära oss att sång gör sig allra bäst på västgötska.

Farmor Birgitta:
- "Barfotavisan" (Mats Paulsson)
- "I ett hus vid skogens slut" (traditionell svensk barnvisa)
Min kära farmor med den otroligt vackra sångrösten sjöng ofta dessa visor för oss barn. Barfotavisan förknippar jag starkt med midsommarens obligatoriska kransbindning. Farmor var min första sångarförebild och hon fick mig att vilja sjunga själv.

Farfar Willis:
- "Dans på Sunnanö"
- "Calle Schevens vals"
- "Sjösala vals"
- "Rosa på bal" (Evert Taube)
Dessa sånger var typiska för barndomens släktkalas. Farfar spelade alltid dragspel, farmor stod i spetsen för sångarna och alla hojtade i så gott dom bara kunde. Även morfar spelade dessa låtar på dragspel och släktkalasen på andra sidan släkten innehöll många gånger samma repertoar.

Söt-Kalle:
- "Rumble fish twist" (The Flower Kings)
- samtliga låtar från albumen "Images & words" och "Scenes from a memory" (Dream Theater)
Dessa låtar är för mig starkt förknippade med åtskilliga tågresor mellan Lidköping och Södertälje och längtan efter en viss Karl.

Lite snabbinfo om mig

Typ av sport jag helst ser på TV:
- Jag väljer alla sorters enmanssporter framför sömniga lagsporter. Värst är inte helt otippat fotboll, handboll, basket, hockey, bandy och innebandy. Bäst är längdskidåkning och utförsåkning.

Så ser en perfekt dag ut för mig:
- Jag är inte försenad, jag är frisk, jag får beröm för saker jag gjort bra och jag umgås med människor jag trivs med.

En plats där jag älskar att vara:
- Hemma hos mor & far, mormor & morfar samt farmor & farfar.

Två saker jag inte kan vara utan:
- En egen dator med snabbt internet och mat med jämna mellanrum.

Tre saker som betyder mycket för mig:
- Sången/musiken, familjen/släkten, minnen.

När jag har tid över gör jag följande:
- Chattar, läser nyheter, skriver.

Jag ogillar starkt:
- Föräldrar som använder sina barn som accessoarer på olika sätt, rökning, tydlig smak av kål eller banan i mat, starkt religiösa människor som oprovocerat försöker att omvända andra.

Jag önskar att jag kunde:
- Få träffa min döde biologiska farfar för att få reda på vad hos honom som gått i arv och ha all tid i världen för min familj/släkt.

Vad en imitatör bör veta om mig:
- Jag är ständigt försenad, har väldigt specifik humor, har inte tålamod nog för att prova och handla kläder, tycker om katter men är inte så förtjust i hundar, är en lat nattmänniska, inget matlagningsfreak, väljer vintern framför sommaren, åker helst tåg, duschar länge, kör bil lagligt...

Jag kommer hem igen till jul

Jag (sång - VIT), Hampus (gitarr - GIT) och Kalle (trummor - PIT) påbörjade varsin instrumentutbildning på Musicians Institute för snart ett år sen. Kalle upptäckte dock efter ett tag att trummor nog inte var hans kall i livet och bestämde sig därför för att byta program till en inspelningstekniker- och ljudingengörsutbildning (RIT).

Instrumentlinjerna är ett år långa med en valbar halvårslång påbyggnadsutbildning och RIT-programmet är halvårslångt. Eftersom Kalle bytte till den sistnämnda efter ett halvårs PIT skulle alla våra program vara färdiga samtidigt. Dock hade jag och Hampus planer på att eventuellt stanna kvar det extra halvåret.

Länge såg det ut som att Kalle skulle åka hem ensam nu i höst och att jag och Hampus skulle komma hem till Sverige först under våren 2007. Nu har vi dock äntligen bestämt oss helt. Vi åker hem efter det fjärde kvartalet som vi just påbörjat.

Detta innebär att vi troligtvis kommer hem i mitten av oktober och därmed får ett klimatombyte som heter duga. Det är dock inget jag klagar över, eftersom vintern är min absoluta favoritårstid. Bara vetskapen om att Sverige i vintras hade en jäkla massa mer snö än man sett på år och dar gjorde mig grön av avund.

Nu återstår skolarbete i högt tempo tills i mitten av september och sen är det dags att försöka få sålt alla saker vi köpt på oss för att kunna bo här i ett år. Förhoppningsvis kommer vi ur lägenheten vid månadsskiftet september/oktober, men troligtvis måste vi stanna kvar ett litet tag för att få tillbaka vår depositionsavgift som vi betalat på lägenheten, allt enligt knasiga amerikanska principer. Betänk att det är Hollywood vi snackar om, så det är tyvärr en stor summa pengar det gäller.

Jag hoppas nu bara på att vi får en repris på den vita jul som alla ni därhemma upplevde ifjol.

Snabbuppdatering + RENT

Jag är medveten om att jag inte har uppdaterat bloggen på väldigt länge. Det finns ingen direkt anledning till att det blivit så, utan jag har helt enkelt inte orkat skriva nånting. Nu undrar ni säkert vad som hänt sen sist, så här kommer en snabbuppdatering:

- Malin har åkt tillbaka till Bolivia och Kalle har kommit hit igen.
- Vi har alla tre påbörjat vårt fjärde kvartal här på Musicians Institute.
- Det är dövarmt på dagarna (och nätterna) och man är helt slut av att bara gå till och från skolan.
- Vi hade problem med ännu en vattenläcka, nämligen vatten som helt felaktigt rann ut ur luftkonditioneraren. Turligt nog lyckades vi lösa detta och vi kan nu ha på denna underbara manick som resulterar i att vi mirakulöst överlever den förbaskade värmen.

Jag såg också musikalfilmen RENT för ett litet tag sen och tyckte att den var snorbra. Jag började gråta redan efter 15 minuter och det blev sedan ett återkommande inslag genom hela filmen. Mest imponerad blev jag av skådespelerskan/sångerskan Idina Menzel som jag tyckte gjorde ett utomordentligt jobb. Jag har kommit fram till att jag gillar hennes röst väldigt mycket och att jag verkligen är en lipsill när det gäller bra porträtteringar och starka känslor...

RENT på IMDb
Filmen RENTs officiella sida
Musikalen RENTs officiella sida
Idina Menzels officiella sida