Dagen till ära...
... har jag sovit länge. Sen gick jag upp, men snart går jag ned igen.
Livet är hårt ibland, men då är det viktigt att man äter mycket godis och chips så man känner sig fet och ful, tror jag. Min hjärna är som bortblåst nu, så jag vågar nog inte säga nåt mer eftersom jag då kan riskera att haffas för förtal mot mig själv. Sov gott, Sabina!
Min älskade Kalle
Han är underbar. Varje dag tänker jag på hur lycklig jag är som har honom vid min sida. Jag kan inte nog uttrycka min kärlek för honom, det känns som om det strålar inom mig av välbehag bara jag tänker på honom. Han är verkligen en fantastisk Karl som jag aldrig vill vara utan. Kalle är min älskade, helt enkelt.
Allt är väl
Efter vad jag har känt som en längre tids ned- och motgång så känns det som om jag orkar börja ta mig upp igen. Skolan är jobbig, men nu börjar jag få grepp om den igen. Under dom veckorna som varit sen det andra kvartalet startade så har jag känt mig vilsen, maktlös och inte vetat var jag ska lägga fokus för allt har för ett tag känts mig övermäktigt. Nu känns det dock som om jag äntligen kan börja jobba mer målmedvetet och koncentrerat igen. Jag har helt enkelt lite bättre koll på läget.
Förra torsdagen åkte Hampus älskade Malin hem. Jag kan inte förstå hur jag kunde glömma att nämna detta när jag skrev förra inlägget, men jag var väldigt stressad så det är väl troligtvis förklaringen (även om det inte är nån ursäkt). Jag måste säga att det känns tomt utan henne och alla galna idéer och tankar som hon slängde ur sig. Hon fick med sig 13 kilo godis (mestadels var typiskt amerikanskt kanelgodis av typen "Fireballs", vilka är riktigt starka!) hem samt en del kläder som hon hann shoppa under sina utflykter här i Los Angeles. Hon stannade här hos oss i nästan exakt en månad. Efter några veckor hemma i Sverige bär det av mot hennes nästa anhalt, Australien, där hon ska volontärjobba fram till oktober.
Nu ska jag plugga lite låtar och annat smaskens. Jag skriver snart igen... Haha! Nej, jag bara skojade. Jag lovar inget, det vore alltför riskabelt. Jag skriver när jag skriver, helt enkelt.
Hänt extra
Jag vet att jag är seg på att uppdatera, men dom två senaste veckorna har jag fysiskt sett inte orkat nåt mer än det jag verkligen varit tvungen att göra.
Igår lördags körade jag på Johanna Bobergs spelning på Aura Nightclub i Studio City. Jag måste säga att det var ett flott ställe, men eftersom medhörningen visade sig vara totalt obefintlig så får dom nog minus ändå. Att bandet var hyfsat otajt gjorde ju inte saken bättre, så man kan nog sammanfatta det som en halvdan spelning. Mest av allt tycker jag att det är synd om Johanna som i mångas ögon kan tänkas få ett negativt omdöme även om det inte är hennes fel att det gick dåligt.
Nej, tänk om jag skulle ta och skriva om lite roligare saker... Jag tycker verkligen om skolan. Innan jag kom hit så trodde jag att jag skulle tycka att "harmony & theory" och "ear training" skulle vara ganska tråkigt. Nu visar det sig att jag tycker att det är riktigt kul! Det måste väl i alla fall vara en bra sak?
Vad är det som pågår?
Ja, det är en fullt berättigad fråga. Jag har varken hunnit eller orkat skriva nåt på en vecka, så det har hänt en hel del sen sist.
Förutom att det har varit fullt upp i skolan har brandlarmet i huset tjutit inte mindre än fyra gånger, senaste gången var tidigare idag. Sex gånger har larmet gått totalt sen vi kom hit och fem av gångerna har varit efter nyår. Den allra första gången var det nån som hade bränt mat i sin lägenhet, men dom andra gångerna har det varit falsklarm. Det har gått rykten om att brandlarmet är kopplat till hissens larmfunktion, vilket i mina öron låter ganska klumpigt, men allting tyder på att ryktet är sant så jag antar att dom är ganska så knäppa här.
I torsdags brann det faktiskt på riktigt. Det bor en snubbe (Brett Jungblut, som förresten har vunnit världsmästerskapet i poker) på fjärde våningen och en av hans datorfläktar hade tydligen pajat så det började brinna i hans lägenhet när han inte var hemma (han var ute på pokerturnering igen). Brandlarmet tjöt i hela huset, men det var turligt nog bara i hans lägenhet som sprinklersystemet i taket gick igång. Efter att åtta brandbilar anlänt hit och dom flesta av husets hyresgäster tagit sig ut på gatan började det verkliga arbetet.
Brandmännen behövde aldrig spruta nåt vatten, sprinklersystemet hade fixat att släcka branden. Även om elden inte spridde sig så gjorde sprinklervattnet det. Vi fick ta en titt inne hos vår granne som bor precis vägg i vägg med oss och tre våningar rakt under Bretts lägenhet. Halva deras lägenhet var totalt vattenskadad. Det rann vatten ur taklamporna, badrumsfläkten, brandvarnaren och t o m ur strömbrytarna på väggarna! Totalt livsfarligt och riktigt förstört med andra ord! Väggarna var mjuka och heltäckningsmattan på golvet kunde inte suga åt sig mer vatten längre utan vattnet stod över den och om man gick därinne klafsade det otäckt om fötterna. Hur lägenheterna ovanför denna ser ut och om det kommer att sprida sig fukt genom väggarna och huset kommer att falla ihop totalt känner jag inte för att spekulera i just nu.
Den här veckan har varit jobbig, för jag har blivit förkyld och allmänt seg. I tisdags fick jag dock ett mycket positivt besked: Jag har blivit antagen till Funk Divas! I början av december gjorde jag en audition för att få komma med i gruppen och jag trodde inte att jag skulle få en plats eftersom det gått så lång tid sen dess. För er som inte läste mitt inlägg där jag berättade om ansökningen kan jag berätta att Funk Divas är en 5-stämmig a capella-grupp som sjunger pop-r&b-soul och att dom testade mig i nästan en timme. Nu har jag fått noter på deras repertoar samt en skiva med grovmixer av nästan alla låtarna, så det är dags att sätta igång att lära sig allting.
Nästa lördag ska jag köra åt min duktiga lärare Johannas Boberg på hennes show i Studio City, så det ska bli jättekul. Vi kommer troligtvis att repa nån gång i veckan, eftersom det blir både en ny gitarrist och en ny körare (jag och en tjej till, d v s två stycken totalt). Jag hoppas att inte min förkylning blir värre, för det är inte kul att behöva kraxa sig igenom ett gig. Det är alltså vitamintabletter för hela slanten samt mesta möjliga vila som gäller den närmsta tiden framöver.
Nu är det kört...
Hampus och Malin har druckit sprit. Det är väldigt roligt att höra dom (mest Malin) prata. Malin sitter i Hampus knä och försöker övertala honom om att dom nog borde gå och köpa "soda" (läsk/dricka som hon kan blanda ut spriten med) så att hon kan dricka mer för hon "vill inte kunna se så bra".
Precis nyss fick Malin syn på mig som så smygaktigt försöker skriva ned hennes tokigheter. "Nähä?! Du skriver på din himla blogg?! FY FAN!"
[Lite senare:]
Jag: "Var är kameran?" Ingen verkar veta.
Malin: "Jag kan leta efter kameran." Hon kommer snart tillbaka från sovrummet.
Hampus: "Hittade du kameran?"
Malin: "Nä."
Hampus: "Men vi har ju inte haft kameran sen vår promenad uppe i bergen."
Malin: "Nä."
Malin: "Men jag har inte hittat kameran. Jaha, skulle jag leta efter kameran?"
[Ännu lite senare:]
Malin letar efter nåt att blanda i mjölkdrinken.
"Har ni kokos? Nötter? Brödsmulor?"
[Lite fristående Malin-prat som hon slängt ur sig apropå ingenting:]
- "Det är synd att ni [jag & Kalle] inte är sånna där sportatleter."
- "Men jag sticker till liquid [det ska vara liquor] store då!"
- "Ska vi leka en lek nu då? Jag har en läskigt bra på gång."
Tillbaka till verkligheten
Nu har skolan börjat igen och efter två veckors lov är det nu dags att slita ut sig i 11 veckor till. Jag tror att det kommer att bli jobbigare än förra kvartalet, men jag hoppas att jag klarar det ändå.
Jag håller just nu på att ställa rätt dygnet, som jag så smidigt lyckades flytta fram ca åtta timmar under lovet. Det är lite lurigt, men det är också lite komiskt att jag misslyckats så totalt med att vara "vuxen" och "mogen", så nu blir det en utmaning att fixa till det här.
Datorhaveri
Min bärbara dator gick in i väggen igår. Ja, inte bokstavligt talat alltså, men det var helt klart nåt som inte stämde. Meningen var att den skulle formateras och att Windows XP samt alla program skulle återinstalleras.
Tyvärr gick det inte så bra, eftersom datorn valde att totaldö i samband med att formateringen startades. Uppenbarligen blev den rejält överhettad, vilket säkert hade sin del i problemet med att den mycket plötsligt stängde av sig och startade om igen vid upprepade tillfällen.
Lösningen blev slutligen att den fick stå avstängd ett bra tag och vila upp sig, samtidigt som den fick en dammrensning och en ytterst improvisatorisk typ av kylning. Ni kanske inte tror mig, men vi kylde faktiskt ned datorn med kyckling! En nästan full enkilospåse med kycklingbröst som vi ändå skulle slänga (den visade sig hålla alltför låg standard jämfört med våra krav) fick dyka ned i en skyddande plastpåse och sen ställdes datorn på detta påhitt.
Vår eminenta kyllösning tillsammans med dammborttagandet gjorde att datorn slutade låsa sig på grund av överhettning och efter en smärtfri formaterings- och installationsprocess kunde jag äntligen pusta ut. Min dator har idag inga men, utan fungerar nästan precis som vanligt. Eftersom formateringen var planerad och datorn turligt nog valde att frysa först när den skulle formateras hann jag rädda all värdefull information med hjälp av Kalles nyinköpta bärbara hårddisk.
Ja, det var väl bara det jag hade att säga just nu. Tack för mig.
Gott nytt år!
Det gamla året slutade bra för vår del hemma hos Johanna. Det var en mycket trevlig tillställning med god mat och gemytligt sällskap. Det var en brittisk snubbe där som såg ut nästan som en exakt kopia av Jonas Gardell, vilket vi fann lite roligt. 12-slaget firades med champagne och sen fick vi smaka på Johannas hemmagjorda dessert. Till vår förvåning blev vi erbjudna skjuts hem runt 3-tiden, detta trots att vi planerat vår bussresa hem in i minsta detalj.
Idag är det lugnet före stormen - ja, imorrn är det skoldags igen! Nu ska vi betala hyran och greja lite hemma. Jag tänkte försöka lägga mig i tid ikväll också, men vi får väl se hur det går med det.
