Hipp hipp hurra!

Jag glömde ju skriva att Hampus hade namnsdag i förrgår. Och igår fyllde han 19 år. Det blev pizza, godis och en daimtårta med grädde... Vad gör man inte för lillebrorsan? Ja, ibland får man helt enkelt offra sig och äta onyttigheter för andras skull (Haha! Vem försöker jag lura? Skulle jag någonsin motstå sötsaker? Nej, jag tror inte det!).

En trist sak som hände igår var att Hampus tappade sina gôrschyssta solglasögon, så det får väl bli till att skaffa nya när vi kommer till Los Angeles. It's a pity though, dom gamla var ju så snygga och passade så bra. But hey, that's life.

U.S. Embassy

Besöket på ambassaden gick bra. Alla papper var okej och vi får våra visum via Posten nån gång i nästa vecka. It feels just great!

En gosig dag

Igår fick Hampus träffa Kalles kompis Tobbe och vi åt på restaurangen Indian Paradise alla fyra. Maten dom har där är verkligen jättegod och man blir garanterat mätt. Min favoriträtt (som jag inte kunde motstå igår) är "Sambal mashala", bestående bitar av kycklingfilé med svag citrussmak i någon slags tomatbaserad chiliaktig sås med spår av nejlikor som serveras med ris. Det är hur gott som helst med ett naanbröd vid sidan om som man kan doppa i såsen om man önskar - och det gör man ju! Efter maten såg vi på filmen "Madagaskar", en ganska söt barnfilm.

Idag gick vi upp sent, åt frukost och slappade lite. Efter en stund hälsade vi på Kalles storasyster Karin och hennes gosiga Felix-unge. Han är verkligen hur söt som helst, den lille krabaten. Han var lite sömnig, men ändå inte tillräckligt trött för att låta bli att vara rädd för Hampus. Han såg mer eller mindre livrädd ut när Kalle försökte få Felix att närma sig "lille" Hampus, men strax innan vi gick hade han lugnat ned sig och de båda kunde faktiskt befinna sig på armlängs avstånd från varann. Nu är det snart matdags, det känner jag på mig. Mina mage är som ett stort hål, vilket för mig ter sig som en tydlig indikation på hunger!

Mañana

Imorrn åker jag och Hampus till Södertälje. Kalles mamma åker förbi Lidköping på vägen hem från Göteborg och plockar upp oss. Det är jättebra för oss, eftersom vi slipper betala dyra tågbiljetter. På onsdag ska vi nämligen till USA:s ambassad i Stockholm och om allt går vägen får vi våra visum via Posten inom nån vecka.

This dying soul

Från det ögonblicket då vi föds är vi döende. Jag är döende, fast jag inte vill vara det. Men det värsta av allt är att alla omkring mig är döende. Om jag dör så vet jag ju inte bättre, men hur ska jag stå ut med att alla jag älskar dör?

Stor 1:a i Lidköping uthyres omgående

Finns det någon därute som vill hyra min lägenhet under ca 1 års tid? Läs mer på länken här nedanför.

Klicka här för mer info om lägenheten samt några bilder

En bra dag börjar med en trudelutt

(ur musikalen Hair)

Good morning sunshine
The earth says hello
You twinkle above us
We twinkle below

Good morning sunshine
You lead us along
My love and me as we sing
our early morning singing song

Kärleksförklaring

I natt fick jag världens vackraste sms av min söt-Kalle. Jag blev så glad av det att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Det var minst lika sött som den gången då han åkte ända hit (35 mil) för att överraska mig och bara vara gosig. Han är en riktigt fin snubbe, han.

Ich hab' ein neues Gästebuch

Ja, du läste rätt! Äntligen kan du skicka så många sjuka meddelanden som du vill till mig. Dock gäller det att dom är snällt skrivna. Jag svarar alltid så fort jag kan, så det är bara att börja skriva. Ready, steady, go!

Attans också!

Jag har städat bort USB-sladden till min iPod, så nu kan jag inte ladda den och därmed heller inte använda den. Åååh, vad störande! Jag har letat ihjäl mig i två dagar nu. Hoppas bara att jag inte fått med den när jag slängt nåt annat, för då lär jag knappast återse den. Buäääh...

Mörka vintern

Jag saknar Kalle och mörka vintern.
Snön, myset och kylan som riktigt isar i en.
Men det blir inget sånt i år.

Just nu sitter jag och lyssnar på Dream Theater och känner mig alldeles uppfylld av musikalisk mystik. Jag lyssnar på deras skiva "Scenes from a memory" - en temaskiva som handlar om ett mord.

Skivinspelning

Slutligen blir skivinspelningen av. Kl 18 ikväll är det meningen att vi ska börja. Jag undrar just hur det kommer att gå med tanke på att jag har blivit förkyld och har ont i halsen. Det kliar så där så man måste harkla sig och hosta lite grann emellanåt. Sånt är inte kul när man ska sjunga. Men vi får väl se hur det går - jag kanske kan lägga på sången i efterhand.

Overkligt

Jag satt och läste igenom mina gamla lunardagböcker nu och insåg att jag och Kalle kommer att ha varit ihop i ett år i samband med att vi åker iväg till USA. Det känns jätteoverkligt att tänka att för ett år sen träffades vi. Ifall nån hade sagt till mig då att jag skulle vara på väg till USA ett år senare hade jag antagligen skrattat och undrat vad dom snackat om...

Your eyes

(ur musikalen Rent)

Your eyes
as we said our goodbyes
Can't get them out of my mind
And I find I can't hide
from your eyes
the ones that took me by surprise
the night you came into my life
Where there's moonlight
I see your eyes

How'd I let you slip away
when I'm longing so to hold you?
Now I'd die for one more day
'Cause there's something I should
have told you
Yes, there's something I should
have told you

When I looked into your eyes
Why does distance make us wise?
You were the song all along
and before the song dies:

I should tell you, I should tell you
I have always loved you
- You can see it in my eyes

Förkylningsdags

Ja, då var det dags för en riktigt härlig förkylning igen! Skönt att få känna på att man lever... eller? Nja, jag kunde klarat mig utan detta. Halsont och nästäppa är inte några av mina favoriter. Om nu den där skivinspelningen kommer igång i veckan, som vi blivit lovade, så är det ju bra att kunna sjunga också. Tja, vi får väl se hur det går.

Jakten på den försvunna gästboken

Idag har det visat sig att min gästbok inte längre är tillgänglig. Det var inte så länge sen som tillhandahållaren av gästboken annonserade om driftstörningar i gästboktjänsten. Nu finns inte ens domänen kvar. Den som stod som ägare har inte betalat årsavgiften, så gästbokstjänsten finns inte längre tillgänglig.

Jag är nu på jakt efter en annan gästbok. Den ska vara gratis, reklamfri och med schyssta redigeringsmöjligheter. Tips, någon?

Ofrivilliga dreads och kasst ljud

Nu sitter jag här med riktigt trassligt hår som liknar dreads. Det blir så när jag tvättar håret utan balsam och inte borstar det. Men skit samma, det är säkert nån som tycker att det är snyggt.

Spelningen igår gick inget vidare. Vi spelade kanske inte så dåligt egentligen, men ljudet var verkligen inget att hurra för. Efter att ha varit på plats och väntat på att soundchecka i nästan 1,5 timme fick vi äntligen gå upp på scenen och testa ljudet. Tyvärr fick vi inte den utlovade halvtimmen på oss och inte heller lyckades överljudnissen (han som skötte mixerbordet) att få till ett hyfsat ljud.

Vad gällde monitorljudet på scen hörde jag inte mig själv (varken sång eller keyboard), fiolen var jättegnällig och flöjten hördes inget av. Basen var väldigt hög och trummorna likaså. Överljudnissen kunde tydligen inte göra så jättemycket åt det för det skulle visst bli rundgång då, så vi stod där ett tag tills han slutligen berättade att han var nöjd att det var bra så. Då blev jag förbannad och sa att det visst inte var bra så. Det funkar faktiskt inte att göra en spelning när man inte hör sig själv! Han pillade lite till på sina knappar och sen blev vi mer eller mindre bortfösta (inte fysiskt, men känslan var densamma) från scenen för att det inte fanns nån tid kvar att mixtra med ljudet. Nöjda var vi knappast.

Spelningen gick mer eller mindre åt helvete. Jag är ingen ljudtekniker, men jag måste ändå säga att det är ganska underligt att överljudnissen t ex inte märker att sången inte hörs ut till publiken (han står ju mitt ibland publiken på en ytterst representativ plats), att flöjten och basen är jättehöga i förhållande till resten och att det är lätt rundgång på scenen under i stort sett hela speltiden.

Att det är en utomhuskonsert med en ordentlig scen tycker jag borde minimera risken för rundgång. Även om ingen av oss i bandet är nån exemplarisk ljudtekniker har vi vid ett flertal tillfällen lyckats mixa oss till ett jävligt mycket bättre ljud själva, i samband med att vi spelat i mycket små lokaler med svårhanterlig ackustik och riktiga trummor (inget elektroniskt set). Vi borde haft en överhängande risk för rundgång, men vi lyckades klara oss från det.

Slutligen kan jag säga att det känns ganska ledsamt att behöva ställa sig på scen och "representera" sådant undermåligt ljud. Om jag generaliserar lite skulle jag kunna påstå att merparten av publiken inte har så bra koll på ljudteknik och därför inte kopplar det faktum att det låter kasst till en dålig ljudtekniker, utan snarare tror att vi är dåliga musiker. Jag vill visserligen inte påstå att vi skulle vara några musikalika genier, men det är heller inte så jäkla lätt låta bli att sjunga/spela falskt när man inte hör vad man sjunger/spelar.

Folk & sånt spelar i stadsträdgården

Ikväll vid 18-tiden spelar Folk & sånt på festivalen Ungdomssommar i Lidköpings stadsträdgård. Nyfiken på hur det kommer att gå? Kom och lyssna, vettja!

Phew!

I eftermiddags färdigställde vi äntligen alla visumpapper. Klockan är nu strax efter midnatt och Kalle ser på tv och käkar sin egenpåhittade jordgubbssorbet med bifogade mangobitar. Jag lockas inte av hans sötsliskiga dessert så jag passar på att surfa lite. Ibland kan jag sväva iväg åt alla möjliga håll, men för det mesta håller jag mig till följande punkter:

- Surfa runt på några standardbloggar och läsa i kapp mig
- Läsa och besvara eventuella nya meddelanden på mina två huvudcommunities Lunarstorm och Helgon
- Kila in på ICQ och MSN en snabbis
- Besvara eventuella gästboksinlägg på min sida
- Kolla mailen

Visumpapprena

Just nu sitter jag på Kållandsö och slösurfar och kollar upp adresser och telefonnummer på eniro.se för visumansökningspapprena som ska fyllas i. Frågor om tidigare arbetslivserfarenheter ska besvaras och uppgifter om familjemedlemmar och eventuella kunskaper om skjutvapen, sprängämnen, biologiska kärnvapen och kemisk krigföring måste noggrant anges. Det är ett jäkla sjå att leta upp alla uppgifter, men det SKA gå!

Avtackning

Gårdagen gick åt till att tvätta och se på filmen Mystic River. Filmen var okej, men ändå ingen större hit. Ganska schablonartad och inte fullt så spännande som jag hade hoppats på.

Idag har jag rensat ur källarförrådet och slängt en del skit. Jag har också gjort mig av med den gamla datorn, den som under den sista tiden bara fungerat som dammsamlingscentral. Alla värdefulla filer flyttades över till min nya dator och sen åkte åbäket till tippen. Skönt!

Nu är jag nyss hemkommen från mitt f d jobb på NLT, där jag varit på "avtackning". Det kändes konstigt att komma till jobbet utan att börja med att sätta på datorn och börja jobba. Vemodigt kändes det också, i alla fall litegrann. Som tur var fick jag både smaskensfika och en himla massa kramar.

Som pricken över i fick jag två stycken böcker: "Den svenska sångboken" och "En deppig dag... och hur man blir glad igen" (att använda vid akut hemlängtan). I synnerhet känns sångboken som en väldigt användbar present från mina kära ex-kollegor. Den innehåller en jäkla massa svenska visor av alla slag - Bellmanvisor, Taubelåtar och även en del moderna hits. En ny favoritbok, med andra ord!

Så jag passar härmed på att tacka för mig och för allt jag fått chansen att lära mig på NLT. Det är många bra erfarenheter som jag har fått att bära med sig genom resten av livet och en bra start på arbetslivet. Självklart kommer vi att synas igen och tills dess hoppas jag att ni tar hand om er och varann. Kram på er!

Guten Abend

Kvällens spelning på Nätverket i Lidköping med Folk & sånt gick faktiskt riktigt hyfsat. Publiken dansade och klappade som bara den! Och extranummer fick dom också, efter en del tjat. Så det blir till att somna nöjt ikväll.

Särskilt nöjd är jag eftersom min älskade söt-Kalle kom med tåget från Södertälje precis efter vår spelning. Vi hann till och med hälsa på mormor & morfar och fika smaskensbakverk à la bästa bakmormorn innan vi kom hem till mig. Nu ska jag pussa lite på honom under tiden som han ser på sitt standardprogram på MTV (det som han alltid ser på när han kommer hit till mig som har mer avancerat kanalutbud än deras "skogs-tv"): Pimp my ride. Gonattis!

Snackar spanska

Just nu sitter jag och snackar skit med en spanjor. Han passar på att öva sina engelska-, tyska- och svenskakunskaper med hjälp av mig, men mest pratar vi spanska. Jag gillar verkligen mina språk (svenska, engelska, tyska och spanska) och spanskan är så himla vacker. Måste läsa och höra mer...

Packa ned lägenheten

Japp, imorrn är det dags att börja packa. Jag måste ju faktiskt hinna flytta ur allt innan jag kan låta någon flytta in i lägenheten. Nu sitter jag på morsans jobb tillsammans med farsan. Han kom med det geniala förslaget att vi skulle promenera till ICA Hjertbergs och handla lite godis. Det låter som en mycket bra idé, tycker jag. I synnerhet då jag behöver förbereda mig inför morgondagens jobbigheter. Jag har nämligen fått för mig att jag inte gillar att packa. Men det måste göras likväl, så det är bara att ligga i.

Darling

I'll never forget when I met you the first time by the train.
Your blue eyes and your pleasant and interesting voice.
Your hair, our conversations, the scent of you.
Your company, your vices, our parallel lives.
All the obvious things, the addiction, the longing.
Now I know it's you who I've always wanted to meet.

Älskling

Jag kommer aldrig att glömma när jag mötte dig vid tåget första gången.
Dina blå ögon och din behagliga och intressanta röst.
Ditt hår, våra samtal, din lukt.
Ditt sällskap, dina laster, våra parallella liv.
Allt det självklara, beroendet, längtan.
Jag vet nu att det är dig jag alltid har velat träffa.

It's all about H&M

Jag gjorde en snabbsökning på nätet för att se om H&M finns i LA. Ganska snabbt insåg jag att så inte var fallet. Det känns lite knepigt att tänka att en stad som har nästan dubbelt så många invånare som hela Sverige har inte har ett enda H&M. Jag menar, Lidköping (ca 40.000 invånare) har ju faktiskt ett eget H&M.

Lidköping - ca 40 tusen invånare - 1 H&M-butik
New York - ca 7,2 miljoner invånare - 23 H&M-butiker
London - ca 9,2 miljoner invånare - 10 H&M-butiker
Paris - ca 11,3 miljoner invånare - 8 H&M-butiker
Los Angeles - ca 16,4 miljoner invånare - ingen H&M-butik

(Observera att antalet invånare kanske inte stämmer så bra, det är siffror jag hittat på nätet och inte egentligen har belägg för. Dock tror jag att dom överensstämmer hyfsat med verkligheten.)

USA nästa

Weeeha! Nu är alltså USA målet. Fast ambassaden är ju ett ganska väsentligt delmål, för utan visum lär det inte bli nåt LA för nån av oss.

Jag blir så rastlös för att jag alltid har så dåligt minne så jag inte vet vad jag ska göra. Det känns hela tiden som om jag har en massa borde-göra-saker i bakhuvet, fast dom kommer liksom aldrig fram och visar sig utan ligger bara och ruvar i dunklet. Sånt stressar mig en del. Men det är väl egentligen inget att hänga upp sig på. Att hänga sig är ju inte ens särskilt smart. Jag menar, det finns ju inte direkt så mycket kul att hitta på när man är stendöd.

Min sista jobbvecka

Den här veckan har verkligen gått hur fort som helst! Jag har knappt inte hunnit med mig själv. Oj oj oj! Kalle har redan hunnit vara "ledig" en vecka och Rasmus börjar på Music and Production i Skara på måndag. Det är helt sanslöst vad tiden går fort! Bara några timmar kvar på jobbet.

Men hur ska jag hinna smälta att det tar slut nu? Jag vill lägga allt det här på minnet, så jag kan plocka fram det när jag vill. Tyvärr är mitt komma-ihåg-saker-som-hänt-och-saker-att-göra-minne nästan obefintligt så det går nog inte. Typiskt. Däremot har jag insett att jag i regel har väldigt lätt för att lära mig och komma ihåg funktioner hos tekniska prylar. Hur väljer hjärnan vilken information som den ska lagra och vad som får maka på sig vid nästa rensning?

En bra grej

Det finns en klart positiv biverkning med att sluta på jobbet. Jag kommer förhoppningsvis få mindre ont i nacken och axlarna, eftersom det kommer att minskas ned på 8 timmar om dagen-belastningen på dessa områden ganska rejält. Mest av allt önskar jag att det onda skulle försvinna helt, men vilken ynklig förbättring som helst som kan tänkas komma i min väg välkomnas självklart.

Inte jobba mer

Imorrn gör jag sista arbetsdagen. Det känns jättekonstigt. Jag kommer ju med all säkerhet inte jobba kvar i höst, eftersom vi drar till USA, så det är ju definitivt slut nu. I alla fall för den här gången.

Jag vet inte hur jag kommer att reagera, men dom första dagarna kommer det nog kännas lite som en vanlig helg. Jag kommer ju att ha fullt upp med att röja ur lägenheten och få uthyrt den, så jag kommer ju inte ha så jättemycket tid över. Dessutom kommer vi repa litegrann Folk & sånt inför skivinspelningen som eventuellt kommer att påbörjas nästa vecka. Det blir nog ingen skiva som ska försäljas, utan mest en dokumentation och ett minne från den tiden vi har spelat ihop.

När vi åker iväg kommer nog allting kännas som en enda stor virvelvind av tankar i mitt huvud. Troligtvis kommer jag sakna jobbet, dels för att arbetsuppgifterna är ganska så allsidiga och bitvis t o m utmanande, men också för att jag inte längre kommer att träffa mina arbetskamrater som jag annars träffat dagligen under drygt 2 år. Tomt vet jag visserligen inte om det kommer hinna bli, eftersom skolan lär sätta igång i full fart nästan omgående. Men visst kommer tankarna säkerligen vandra till mitt forna jobb då och då.

En bra sak med internet är ju att det är världsomspännande. Det innebär med andra ord att alla som vill kan gå in här och läsa vad jag skriver när vi befinner oss borta i Amerikat. Förutom att gästboken är öppen för vem som helst att skriva vad som helst i finns ju även möjligheten att maila mig om man har något på hjärtat eller bara vill skicka en liten hälsning. Gör gärna det! Varför inte redan nu?

Intervjuoffer?

Idag publicerade Nya Lidköpings-Tidningen (NLT) artikeln om mig och Hampus. Och inte känner vi oss som några offer som överfallits med både frågor och kamera. Nej då, hela artikeln blev faktiskt riktigt bra. Jag tänkte passa på att klargöra att ingen av oss ens hade tänkt tanken innan NLT frågade oss i torsdags. Det är således inte så att vi själva kontaktat NLT och bett om att få ett eget reportage, utan NLT som hört detta ryktesvägen och tyckt att det var en kul grej att skriva om. Bilderna blev faktiskt också helt okej och jag såg ganska normal ut, trots allt. Att vädret är grått, kallt och regnigt kommer inte att förstöra min dag, för jag är på bra humör! Tra-la-laaa!

Hörlursknas

Igår kväll var jag på Posten och hämtade paketet innehållande Shure's E3c-lurar som jag beställde från Jens of Swedens hemsida i förra veckan. JoS skriver följande om produkten på sin hemsida:

"SHURE - E3c
För bästa passform väljer du själv mellan olika "sleeves" i silikon eller skumplast. "Sleeves" som medföljer visas på bilden till höger. Väska ingår även. Vi inkluderar nu också 10 par extra foam sleeves."

Det står ju alltså att dom sleeves som medföljer visas på bilden intill och där finns klart och tydligt triple-flange sleeves med, men dom såg jag inte röken av i paketet jag fick med Posten.
Eftersom det är just dessa sleeves jag är intresserad av blev jag väldigt besviken när jag inte fick dom med. Då kunde jag ju lika gärna handlat av någon annan. Och eftersom det står att dessa ska ingå har jag heller ingen större lust att betala 115:- extra för att få dom.

Jag kontaktade därför JoS support via deras webformulär imorse. Ännu har jag inte fått nåt svar. Undrar vad dom kommer att svara...?

Intervjuer hit och dit

Idag har det varit mycket på gång. Vid 9.30 blev jag och Hampus intervjuade av NLT och efteråt fick vi vara med om en fotosession av en utomordentlig fotograf. Men vi vet ju alla att fotografer "bara" speglar verkligheten, så även om fotografen är duktig så är det ju inte helt omöjligt att jag blev jätteful på bilderna ändå.

SR Skaraborg hade i helgen hört av sig till Hampus med anledning av stipendiet han fick i början av sommaren. Dom skulle sända från Läckö slott idag och ville ha med lite Kållandsö-anknytning. Dom frågade brorsan vad han hade tänkt göra i höst och fick då nys om vår USA-resa. Så det blev en radiointervju också när vi ändå var igång.

Vi skulle bara svara på några frågor så det skulle väl vara lugnt, tänkte vi. Men ack så fel vi hade! Att Hampus skulle ta med en ackustisk gitarr för att ge reportern en snabblektion i gitarrspel visste vi. Hon skulle tydligen lära sig att spela Gubben Noak. Vad vi inte visste var att vi själva skulle uppträda.

Fort som fan fick vi sno ihop en låt som båda kunde och som kunde fungera med bara sång och ackustisk gitarr. Det blev den latinamerikanska bossan "Triste" och det gick faktiskt riktigt bra. Intervjun gick också helt okej. Det kändes visserligen lite konstigt att få en fråga, tätt följd av en mikrofon uppkörd i ansiktet och sedan ett krav på ett snabbt svar, men vi lyckades slingra oss ur situtationen ganska hyfsat i alla fall.

Fullspäckad helg

Efter jobbet i torsdags bar det iväg med buss till Skövde och därifrån med X2000 till Södertälje. Där mötte söt-Kalle upp och på vägen hem till hans familj passade vi på att hälsa på Tobbe som jobbar som kock på hotell Scandic i södra delen av Södertälje. Han stod och stekte fisk och visade oss glatt sina mästerkocksfärdigheter.

Väl hemma hos Kalle trixade vi ett bra tag innan vi fick ihop alla CSN- och bankpapper och sen åkte vi till mamma Stinas jobb i Skärholmen och faxade dessa till Amerikat. När vi kom tillbaka till Södertälje hade skolan redan mailat oss och meddelat att alla papper såg okej ut och att våra I-20-papper skulle skickas därifrån snarast möjligt.

Vi kom i säng vid 2-tiden och vid kl 11 steg vi upp för att påbörja vår resa till Leksand. Vi stannade i Sala för att käka mat och sen även i Avesta, där Kalle köpte en ukulele för 300 spänn. Den fick vi sedan höra på ända tills vi kom fram till Sammilsdal i Leksand. Där avnjöt vi under några timmar den välljudande Benny Anderssons Orkester (BAO) med Helen Sjöholm och Tommy Körberg som sångare. Ljudet var bra och musikerna höll hög klass. Bäst var låten "Jehu" som finns med på deras cd-skiva som släpptes ifjol. Sämst var att finalen bestod av samma låtar som spelades vid förra årets konsertturné som jag besökte när dom befann sig på Läckö slott.

Efter BAOs uppträdande tog vi Saaben till Orsa, där vi också tillbringade natten i Kalles släktingars "sommarhus" och nästa morgon bar det av mot Södertälje igen. I Sala fick vi återigen äta oss mätta och sen var det inte långt kvar tills vi var hemma.

Tro nu inte att det var allt! En snabb dusch senare var vi på väg till ett dop i Salems kyrka. Efter att dopakten spelades plötsligt bröllopslåten och alla överraskade gäster satt som frågetecken i bänkraderna. Mat och tårta blev det allt och inte förrän sent på kvällen blev det återigen sängdags.

Söndagen spenderades något lugnare. Främst gick den ut på en del lekande med Felix och gudomlig mat från Indian Paradise. När jag skulle åka hem med tåget fick jag se en bekant i tågkupén: Rasmus-vännen! Och tro det eller ej, men vi hade tydligen fått våra platser precis intill varann på samma dubbelsäte. Helt osannolikt, om man frågar mig. Och skulle man inte fråga mig så uttalar jag mig uppenbarligen gärna ändå.

Ostbågesug

Jäklar vilket begär för ostbågar som gjorde min hjärna som besatt alldeles precis jättenyss! Jag kan inte minnas att jag ätit ostbågar på ett år, kanske två rentav. Och nu, som en blixt från klar himmel, kommer minnen av doften och smaken krypandes i mina tankar. Det är inte så smart av mig att få begär för onyttigheter innan avresan till USA (inte under tiden där heller för den delen), eftersom nästan alla man hört om lägger på sig x antal kilon när dom åker dit. I vilket fall som helst är ostbågar ganska trevliga. Måste nog säga att jag gillar dom bättre än MC-bågar.

Kvällsmat

Aaaaah, äntligen! Efter allt fixande, trixande och joxande kan jag slutligen sätta mig ner en stund och käka några mackor. Är ganska ihålig i magen nu, så det är välkommet med lite kosttillskott. Rakt ner i kistan, here they come!

Bråttom

Beslutet om att vi får studiemedel från CSN togs i torsdags. Om vi inte får papprena snart så kommer vi inte hinna skicka dessa till skolan och få tillbaka I-20-pappret från dom innan vi måste infinna oss på USAs ambassad för visumintervjuerna. Tydligen har dom haft nåt problem med att deras datasystem inte genererar pdf:er. Det kan ju vara klurigt för telefonisterna att fixa, så klart. Men även om dom fick fram pdf:er så undrar man ju vad dom har för system och kompetens om dom inte kan maila pdf:erna utan måste skriva ut dom och skicka runt dom i hela landet.

En telefonist som jag snackade med om papprena sade sig ha försökt maila en pdf-fil till en tjej i USA en gång. Nåt sånt här fick jag berättat för mig: "Det blev jättekonstigt. När tjejen fick upp filen så var allting jättelitet och suddigt." Men snälla nån, vad är detta? Pdf-filer är det i särklass bästa sättet att skicka formaterad textinformation med bibehållen layout. Det finns ungefär 0% risk för att nåt skulle vara fel om pdf:en som deras system spottar ut är korrekt och den inte skadas på vägen.

Det låter som att vissa CSN-anställda inte har nån som helst erfarenhet av pdf-hantering och undermedvetet pluppar begrepp som personalutbildning, effektivisering, bäst före-datum upp i min lilla hjärna. Säkerligen lever inte alla CSNs medarbetare mentalt kvar på 1990-talet, men det krävs nog en del uppgraderingar för att personalen ska bli helt kompatibel med arbetsuppgifterna.

Kalles sista jobbvecka

Oj oj oj! Nu är det snart dags för Kalles semester. Det blir fint det, för då kan jag lassa över en del "måste fixa"-saker inför USA-resan på honom eftersom han då kommer att ha mer fritid än jag har. Sen är det ju i och för sig så att jag bara jobbar en vecka till (v 32) och sen är slutar även jag jobbet, men jag anser att det inte har med saken att göra. Jag kommer nämligen att under en tid framöver ha fullt upp med att packa hela mitt bohag, städa lägenheten och flytta alla grejer hem till mamma & pappa samt försöka hitta nån som vill hyra mitt bo. Måste nog också fixa en Sverige-USA-adapter så jag kan använda min dator over there.

Tandis avklarad

Nu har jag varit hos tandläkaren och precis som dom tandläkare som tandkrämsanvändarna i reklamsnuttarna på TV hänvisar till ("min tandläkare sa att mina tänder..." *supervitt fejkleende*) sa han att mina tänder såg friska och fräscha ut. Jag hade inga hål och inga andra problem. Alles gut, ja!