Lovord

Efter varje avslutat kvartal på Musicians Institute har eleverna som ska komma tillbaka efterföljande kvartal två veckors lov. Själva har vi haft fullt upp.

Redan på kvällen efter skolavslutningen, när pappa hade anlänt och vi hade fått smälta dagens intryck, var det dags att stå på scen igen. Jag körade och Hampus spelade gitarr åt Dionne Pickard och spelningen gick bra.

Sedan dess har vi hunnit med en hel del. Vi har bl a varit på IKEA, kollat in Chinatown, Downtown och sist men inte minst - vi har varit på Six Flags Magic Mountain!

Six Flags är en nöjesparkskedja med ett antal parker utspridda främst i USA. Magic Mountain ligger ca 5 mil norr om Los Angeles. Parken innehar rekordet i flest berg- och dalbanor i en och samma park och därmed var ett besök i parken en självklarhet.

Åkattraktionerna som jag inte kunde låta bli att åka var bl a: Batman The Ride, DéjàVu, Goliath, Ninja, Scream, Superman The Escape, Tatsu och Viper.

Av dessa var Tatsu klart överlägset snorbra. Den för i år helt nya och unika berg- och dalbanan var otroligt speciell. I sätet spändes man fast i en typ av sele och innan avresan fälldes samtliga säten 90 grader bakåt och uppåt och man fick alltså ansiktet nedåt, nästan som i liggställning.

Efter avfärden så hängde man i selen under själva rälsbanan och drogs uppför en lång backe. Därifrån släpptes man våldsamt ned mot marken och spektaklet började. Man matades med loopar, böjar och svängar hit och dit. G-kraftskänningarna gjorde sig påminda och känslan var underbar. Det var som att sväva, flyga, simma framåt i luften - en rent akrobatisk upplevelse. En av dom häftigaste 3,5 minuterna jag upplevt hittills!

Tyvärr höll inte alla dom andra åkattraktionerna lika hög klass. Faktum var att en av dom var riktigt dålig. Viper imponerade inte på nåt vis. Vi var alla överens om att detta var en av dom sämsta berg- och dalbanorna vi hittills åkt.

Jag skrek under hela åkturen - och detta berodde inte på höjdskräck eller hisnande kittlingar i magen. Nej, åkturen varade i 2,5 minuter och dessa var förenade med ren och stark fysisk smärta. Axlarna gjorde ont, ryggen gjorde ont, armbågarna gjorde ont och hjärnan skakades om häftigt. I vissa avseenden satt man inte fast ordentligt, men i andra satt man för hårt fast. Tre dagar senare kan jag fortfarande känna av ett helt gäng blåmärken.

Sammanfattningsvis kan jag dock säga att det var en riktigt rolig dag och ett fint minne att ha med sig hem från USA.

Six Flags Magic Mountain
Berg- och dalbanan Tatsu
Berg- och dalbanan Viper

Skolavslutning

För snart två veckor sen slutade vi skolan. Lördagen den 16 juni var det dags för s k "graduation ceremony". Alla elever som slutade skolan detta kvartalet var närvarande, fast man delade upp avslutningen i två delar.

Först ut var instrumentprogrammen: BIT (baslinjen), KIT (keyboardlinjen), RIT (trummislinjen), VIT (sånglinjen) samt GIT (gitarrlinjen). Varje program delade ut utmärkelser till eleverna som gått respektive program.

Hampus var tillsammans med två andra elever (av alla hundratals gitarrister på skolan) nominerad till "most outstanding student" och "most outstanding stylist". Tyvärr fick han inget av priserna, men jag är ändå otroligt stolt över min talangfulle lillebror.

Själv var jag, tillsammans med två andra sångelever, nominerad till sångprogrammets egna utmärkelse "most improved student" - något som jag också blev tilldelad. Jag blev så klart jätteglad över att ens ha blivit nominerad, men att sedan bli få själva priset var nästan overkligt!

Utan att riktigt fatta vad som hände omkring mig så stod jag plötsligt själv uppe på scenen och skulle hålla ett tacktal. Det var mindre roligt, för jag var fortfarande i chocktillstånd och kunde inte få ur mig nåt vettigt alls. Men jag fick ju behålla priset, så jag antar att det gick hyfsat bra i alla fall!

Efter ceremonin bjöd skolan på lunch och efter en timme var det dags för skolans övriga program att ha sin avslutning. Dessa program bestod av: MBP (musikbranschlinjen), GCA (gitarrbyggarlinjen), RAP ("recording artist"-linjen), RIT (ljudingenjörslinjen) samt FIT (film-/musikvideolinjen).

Kalle var en av dom tre nominerade eleverna till "most outstanding student" samt en av dom två som var nominerade till "outstanding academic achievement". Han blev tilldelad den senare av utmärkelserna och återigen kände jag ett sting av stolthet inombords.

När skolavslutningen var avklarad fick vi anledning att fira ännu mer när min och Hampus käre far anlände till vår lägenhet efter en lång flygresa över Atlanten. Som om detta inte vore nog hade han dessutom med sig lite svenskt godis, så det fanns verkligen ingen anledning att deppa!

Slutspurt och oväntat besök

Igår avklarade jag mitt sista slutprov någonsin på MI. Det var i kursen "advanced keyboard accompaniment" och låten jag spelade var "This sad bouquet" av The Ark. Fastän jag var nervös gjorde jag bara ett enda fel och det berodde på att ett av mina notpapper ramlade ned på tangenterna och hamnade i vägen. Efter att jag knuffat bort det kunde jag utan ytterligare avbrott och med sammanlagt bara en ynka felspelning slutföra låten.

När jag kom hem hade jag fått ett mail från min käre far. Det var inte vilket mail som helst, utan en orderbekräftelse på en flygresa mellan Göteborg och Los Angeles, tur och retur. Pappa hade bestämt sig för att och hälsa på!

Fastän det är mindre än tre veckor tills vi åker hem så är vi så klart jätteglada för hans tokiga påhitt! Just nu ska han enligt uppgift mellanlanda i Frankfurt am Main och om mindre än två timmar sitter han på planet som kommer att landa här på lördag strax efter lunch (lokal tid).

Det kommer troligtvis att ta en stund innan han kommer ifrån flygplatsen och det passar oss bra. Vi ska nämligen på vår "graduation ceremony" (avslutningsceremonin för dom som slutar skolan) då och enligt vad vi har förstått ska den hålla på ett tag.

På kvällen kommer det sen att hållas ett "graduation party" (avslutningsfest för dom som slutar på skolan i samband med detta kvartalet och alla andra elever som vill vara med och fira) på "Knitting Factory".

Dionne Pickard, som både jag och Hampus har sjungit och spelat med förut, har blivit utvald att spela på kvällen. Återigen har vi blivit tillfrågade om vi vill vara med, något vi knappast vill säga nej till. Som kronan på verket fick vi den i särklass bästa speltiden, kl 22.30, och dessutom på den största av dom tre scenerna. Det kommer troligtvis att komma mycket folk och bli riktigt kul!

Plötslig datordöd

I fredags hade jag slutprov i kursen "extreme vocals". Jag skulle framföra tre stycken låtar och jag skulle själv ta med mig musiken till dessa på en CD-skiva eller mp3-spelare.

På fredagen gick jag upp tidigt och började förbereda mig. Två av låtarna skulle jag få ha med texten till, men den tredje skulle jag behöva göra utantill. Jag satte mig vid datorn och hade gjorde i ordning ljud- och textfilerna.

Precis när jag skulle bränna cd-skivan med låtarna samt lägga upp textfilerna på internet (så jag skulle kunna skriva ut dom på skrivaren i skolan innan lektionen) så stängde datorn av sig. När jag försökte starta den igen sa den bestämt ifrån: "operation system not found".

Jag förstod att hårddisken troligtvis var trasig, mina misstankar förstärktes ytterligare när den började låta som om den "tuggade" eller "klickade". Jag insåg att jag inte skulle kunna fixa detta och försökte snabbt tänka ut hur jag skulle kunna fixa mitt slutprov i alla fall.

Smart som jag är så satte jag mig vid Kalles dator. När jag slutligen fixat i ordning ljud- och textfilerna igen så kom Hampus hem. Jag berättade om det som hänt och att jag nu hade lite panik, för jag var ju tvungen att hinna fixa detta innan jag skulle till skolan.

Hampus påminde mig om att Kalles dator inte har en inkopplad cd-läsare och -skrivare. Han brukar nämligen alternera mellan att ha en extra hårddisk och en cd-läsare ansluten till dator, och nu var det den förstnämnda.

Varken jag eller Hampus hade kunskap om hur man byter plats på dessa två (man måste öppna hela burken och koppla om sladdar) och jag kunde inte få tag i Kalle och be honom om hjälp. Dessutom hade jag en känsla av att han nog inte heller skulle vilja att nån av oss andra skulle rota i hans dator utan nån som helst aning om vad vi håller på med.

Jag kom att tänka på att vår lärare har en mp3-spelare som brukar ha med sig den på lektionerna. Ofta händer det nämligen att eleverna dom glömmer sina cd-skivor och därför har han en del "standard"-låtar lagrade på den. Jag hade ett svagt minne av att två av mina tre låtar fanns med där, så jag tänkte att jag kanske bara behöver fixa en låt ändå.

Den sista låten skulle vara transponerad (sänkt två hela tonsteg till en lägre tonart) och jag skulle fixa det med ett program på Kalles dator. Tyvärr vägrade det programmet av någon anledning att starta och först efter ca fem försök, en omstart och ytterligare tre försök fick jag igång det.

När låten sen var färdigtransponerad och jag skulle lyssna så att den var okej upptäckte jag att det av någon anledning blivit nåt allvarligt fel. Parallellt med den nya och lägre tonarten spelades nämligen även originalversionen och det lät alldeles förskräckligt.

Nu var det verkligen dags att sticka iväg till skolan och jag var jäkligt sönderstressad av allt krångel. Att göra låten i originaltonart vore ett enda stort misslyckande, men om jag hade tur kanske jag skulle slippa att göra hela sången (som för övrigt är nästan 7 minuter lång) och därmed inte dom höga styckena som jag inte skulle nå upp till.

Jag hade originalfilen på Kalles dator, men jag kunde inte bränna den. Då kom jag på att jag nog hade den på min iPod också och den hade ju suttit på laddning, så den borde funka bra att ta med. Jag startade den och skulle dubbelkolla så att filen verkligen låg där, men det gjorde den inte. Och det gjorde heller ingenting annat. Alla filer hade nämligen försvunnit från iPoden eftersom den var ansluten till min dator när den pajade.

Det fanns verkligen inte nån tidsmarginal för ytterligare mer otur innan mitt slutprov och nu var jag verkligen tvungen att gå! Jag kom då på att låten fanns på en skiva som jag av misstag fått med mig till USA. Snart hade jag hittat skivan, sprungit till skolan, skrivit ut låttexterna och pustade ut i lektionssalen.

När jag berättade om min stressiga dag för mina klasskamrater och läraren blev dom ganska förvånade över hur allting kunnat bli så knasigt fel. Jag hade tur eftersom läraren hade med sig sin mp3-spelare med filerna jag behövde.

Till min tredje låt var min lärare så snäll att han gick och lånade en karaokemaskin från ett annat klassrum. Med denna kan man nämligen byta tonart på låtarna på skivan och även om det resulterar i jättedålig ljudkvalité så klarade jag i alla fall mitt prov till slut!