More today than yesterday

Detta är en av mina favoritlåtar. Den skrevs av Pat Upton som var frontperson i beach-poppiga Spiral Starecase och spelades in av samma band år 1969, men versionen jag diggar är en del av soundtracket till filmen Waterboy (som släpptes 1998) och görs av ska-punk-bandet Goldfinger. Här är texten:

I don't remember what day it was
I didn't notice what time it was
All I know is that I fell in love with you
And if all my dreams come true
I'll be spending time with you

Every day's a new day in love with you
With each day comes a new way of loving you
Every time I kiss your lips my mind starts to wander
And if all my dreams come true
I'll be spending time with you

I love you more today than yesterday
but not as much as tomorrow
Oh, I love you more today than yesterday
but darling, not as much as tomorrow

Tomorrow makes each springtime just a day away
Cupid we don't need you now be on your way
I thank the lord for love like ours that grows ever stronger
And I always will be true
I'll be spending time with you

Oh, I love you more today than yesterday
but not as much as tomorrow
Oh, I love you more today than yesterday
but darling, not as much as tomorrow

Every day's a new day, every time I love ya'
Every way's a new way, every time I love ya'
Every day's a new day, every time I love ya'
Every way's a new way, every time I love ya'
Every time I love ya'

Midsommar i Hollywood

Nu när det är midsommar på gång så längtar vi så klart hem lite extra till Sverige. Vi som är vana vid årlig midsommarmat, dryck och trevligt sällskap vi tänkte göra det svenskaste vi kunde komma på ? nämligen åka till IKEA och köpa sill (som Hampus och Malin ska äta alltså, jag håller inte på med sånt trams!) och Kalles kaviar.

I tisdags tog vi vad vi trodde var en direktbuss till IKEA, men tydligen visade det sig att den åkte nästan till IKEA (den var där i krokarna och nosade), men sen vände den och åkte åt totalt fel håll och vi blev fast i en ond "oj vi har hamnat på fel buss men måste sitta kvar tills vi kommer till en hållplats där vi kan gå på en buss som tar oss åt rätt håll igen"-cirkel.

Efter en närmare fem timmar lång bussfärd till resmålet IKEA (dit vi borde ha kommit på drygt en timme) så var vi helt slut. Vi hade inte käkat ordentligt innan och dessutom hade vi suttit i kall buss (med luftkonditionering) och gått ute i solljuset och värmen om vartannat och var därför helt matta. När vi sen gått dom få kvarteren från hållplatsen till IKEA-varuhuset möttes vi av en lapp på dörren som förklarade för oss att dom stängt en timme före vår ankompst p g a inventering...

I onsdags gjorde vi sen ett nytt försök och vi lyckades ta oss till IKEA på ca en timme och där kunde vi njuta av svenska klassiker såsom kokt lax med kokt potatis och kokta grönsaker (det måste väl kallas "trippelkokt", antar jag) och smaskiga räkmackor med på dillbröd.

Ikväll är det midsommarafton och det kommer att bli den där förbaskat äckliga sillen till förrätt (Hampus och Malin får käka det själva, jag tänker göra en räkmacka), självklart med nubbe till, och som huvudrätt blir det indisk kycklinggryta med ris. Efterrätten blir allas vår favorit chokladpudding och med dom delikatesserna i startfältet tror jag nog att vem som helst skulle kunna klara av att fira midsommar i Amerikat.

Ny gästbok & omröstning

Nu har jag äntligen fått tummen ur och sett till att fixa en ny, fräsch gästbok. Och för er som tycker er känna igen den så kan jag avslöja att den varit med en gång förut, men efter lite krångel fram och tillbaka bytte jag bort den. När nu den nya gästboken har krånglat ett rejält tag utan några som helst tecken på förbättringar så åker den gamla, numera avdammade och uppfriskade, gästboken fram igen.

För den som har bestämda åsikter och vill tycka till finns nu en liten undersökning här på sidan. Kanske är den en engångsgrej eller så blir det nåt återkommande - vi får se. Glöm inte att rösta i vilket fall.

Oväntat utbyte

Under natten till söndagen när jag klivit ur duschen och klätt på mig så kom Kalle in i vårt sovrum och bad mig komma och kolla på en sak. Jag följde efter honom in i Hampus sovrum och Kalle bad mig att kika på en grej i Hampus garderob. Jag tänkte att Hampus kanske kommit på nåt smart sätt att förvara några av sina gitarrfynd eller att han arrangerat om sina kläder, alternativt att vi fått in en kackerlacka i lägenheten igen (vi hittade en stor, äcklig typ som kröp omkring på vårt vardagsrumsgolv i förra veckan).

Vad som väntade mig var något mer chockerande än en omarrangering av garderobsinnehållet - vad som mötte mig var i stället Malin, Hampus flickvän! Jag blev väldigt mycket jätteöverraskad, minst sagt. Det visade sig att även Kalle heller inte hade vetat om Malins ankomst förrän strax innan jag fick veta. Hampus hade nämligen, enligt vad vi kände till, varit ute på en promenad (men i själva verket hade han mött Malin) och när det knackade på dörren trodde Kalle att Hampus kanske glömt nycklarna och inte kunde komma in själv.

Kalle öppnade dörren och där stod Malin! Hon frågade om Hampus var hemma och Kalle var så förvånad att han inte visste vad han skulle säga. Han förklarade att Hampus skulle gå ut på en promenad och att inte visste var han var. Som tur var så klev Hampus fram och deras dittills väl dolda planer avslöjades till fullo för Kalle och strax efteråt även för mig. Hampus och Malin hade lyckats med hemlighålla Malins USA-vistelse inför alla utom Malins föräldrar i två månader.

Även om Malins besök var oväntat så känns det självklart väldigt välkommet. Särskilt intressant är det att det sammanfaller med Kalles Sverige-vistelse som han för bara en liten stund sen påbörjade resan inför. I skrivande stund är Kalle på väg till LAX (Los Angeles International Airport) och efter en mellanlandning i New York kommer han imorrn bitti, svensk tid, förhoppningsvis att få träffa sin familj hemma i Södertälje igen.

Denna gången är det en ny liten filur som han ska få träffa för första gången. Kalles yngsta storasyster Annika och hennes pojkvän Simon har nämligen fått en liten dotter - Ninja! Hon har redan hunnit bli över två månader gammal och hittills har vi bara fått se digitala foton av henne, men nu ska Kalle alltå få träffa henne i verkliga livet.

Sen får vi heller inte glömma lille Felix, sonen till Kalles äldsta storasyster Karin och hennes man Johannes, som snart fyller två år och har börjat prata ordentligt. Enligt säkra källor ska han ha gått omkring hemma hos Stina och letat efter Kalle där han brukade bo och ropat "Kalle, Kalle?!". Nu får vi bara hoppas att han inte får en smärre chock när Kalle faktiskt kommer hem efter att ha varit borta så länge.

Hoppas att du får en bra resa, Kalle. Jag finns här och väntar på dig tills du kommer tillbaka. Men nu ska du bara umgås med din älskade familj, för ni har en del att ta igen. Puss och kram från din Sabina. Jag älskar dig.

Äntligen lov!

Jag har överlevt kvartalets två sista provveckor och sen igår har jag alltså lov. Idag har vi storstädat lägenheten och möblerat om en del. Jag har lite städning kvar i badrummet, men det får vänta tills imorrn. Man orkar faktiskt inte överanstränga sig i värmen. Vad som är skönt med att ha lov är att det äntligen finns tid över till att tänka efter lite och hittills jag har kommit fram till följande:

Det har varit otroligt lärorikt att få åka hit och dels lära mig mer inom musik och sång som är mitt absolut största intresse, dels lära mig mer om livet i allmänhet, dels bli mer självständig och få perspektiv på mitt "lilla" liv hemma i Sverige och dels lära känna människor och kulturer från andra delar av världen. Jag har också lärt känna mig själv otroligt mycket mer än jag lyckats göra under alla år innan jag kom hit. Det är som att börja om lite grann, otroligt skönt men så klart även påfrestande.

Skolan är väldigt krävande, det blir inte så mycket blod men väl svett och tårar. Det är ett ständigt återkommande inslag att man känner sig helt utslagen och värdelös för att i nästa sekund känna sig helt oslagbar och överlycklig. Allt är ett enda virrvarr av känslor och upp- och nedgångar. Det är utmattande, men underbart! Och det är verkligen en balansgång, för man känner sig nästan som om man är mentalt störd ibland...

Det faktum att man kan älska nåt (musiken, skolan, livssituationen, Hollywood) och sen hata det om och om och om igen utan att kunna ta sig ur det och att man ändå bara vill ha mer, det känns faktiskt som ett bra tecken på att man lägger sin energi på rätt sak i livet.

Ny fotosida

Efter en hel del krångel med den gamla fotosidan där jag publicerade våra spännande bilder härifrån USA så lade jag hela projektet på is. Sidan hade nämligen tappat bort ett 30-tal bilder och jag hade varken tid eller ork med sånt trams.

Så idag snubblade jag över vad som verkade vara en schysst bildsida, och jag tänkte: må det nu bära eller brista! Än så länge verkar allting funka bra, så det är bara för er alla att surfa in vår nya bildsida som döljer sig bland länkarna till höger under namnet USA-bilder. Varsågoda!

Helt slutkörd!

Ikväll har jag gjort två shower på raken och ni ska veta att det var hårt! Det var 30 grader i skuggan idag och när solen gick ned blev det visserligen något lite kyligare, men inte nämnvärt mycket. Att sen stå på scen och rocka loss till sisådär 20 låtar under starka strålkastare gör att svetten bara rinner - men det bjuder jag på, för det är så förbaskat kul!

Först körade jag åt Dionne Pickard, en helgrym sångerska som mestadels gjorde blues- och funklåtar. Hampus spelade även gitarr till och hela showen var som ett rejält tunggung! Precis efter att Dionnes band gått av scenen var det dags för mig att göra kvällens andra set, denna gången som körare åt Shruti Haasan. Shruti är från Indien och förutom en salig blandning av olika rocklåtar gjorde hon även en indisk sång. Det var inte det lättaste för mig att sjunga på sanskrit och att lyckas få till nån slags klassisk indisk klang på rösten, men det gick ganska bra och det var väldigt roligt!

Nu ska jag sova och imorrn ska jag pusta ut lite grann efter dom gångna veckornas konstanta repande (har haft i stort sett ett rep varje dag efter skolan, ibland två per dag). Tyvärr har jag inte så mycket tid till att slappna av, för nästa vecka är den första av två provveckor i skolan. Nu har vi prov i alla ämnen, i stort sett allt på en gång. Det är bara att kämpa på... Puh!