Glida runt på en räkmacka

Ja, en del har ju sån tur att dom inte behöver anstränga sig det minsta och allt flyter på. Om så inte är fallet kan man i alla fall ta och käka en macka med räkor på. Det gjorde jag nyss tillsammans med mamma & pappa, mormor & morfar och min morbror Lasse. Det var trevligt och vi hade en fin utsikt över Vänerns blå vatten.

Jag tog kort på Hampus förut som han ska använda som studenttackkort. Tyvärr fanns inga snygga typsnitt installerade på deras dator, så dom får fixa det tills nästa gång som jag åker ut till öna, tar mig i kragen och färdigställer kortet. Sen ska vi ju fixa fysiska kopior på våra visumkort också.

Gästboken på fötter

Jäsch! Gästboken är igång igen så nu är det bara att sätta igång att knappra på era tangentbord där ute. Lycka till!

Jullängtan

Alldeles nyss kom jag att tänka på att att det snart är jul. Tja, det beror väl på hur man ser det, men tiden går ju som vi alla vet alltid ganska fort. Jag har en känsla av att dagarna innan vi flyger över till det stora landet i väst kommer att susa förbi fort som bara den och sen är det inte mer än två månaders intensivt skolarbete och vips så är det jul!

För några år sen var jag så förbannat trött på alla julsånger, pepparkakor och lussekatter, men faktum är att jag i år kan känna en viss dragning till julsångerna igen. Dock kommer jag nog inte käka pepparkakor på många år, inte köpta lussekatter heller för den delen (bara mormors och farmors är kompatibla med mina matsmältningsorgan). Den överdosen vad gäller nyss nämnda bakverk som jag fick när jag sjöng i ca 60 luciatåg år 2002 sitter fortfarande kvar som ett kväljning. Överallt skulle det bjudas på lussefika och även om jag avstod ett flertal gånger fick jag en väldigt ensidig kost under några veckor. För att inte tala om sömnbrist! Vissa dagar sjöng vi non stop mellan kl 06 och 21. Uppstigning kl 04.30 och sängdags 23.00. Ja, så är det ju när man ligger på topp!

Det finns ju andra sätt att se på julen än som bara en musikalisk högtid. Det finns väl inget mysigare än att träffa mormor & morfar och farmor & farfar samt mammas & pappas syskon och sina kusiner? Lite snö, smaskig mat och en massa godsaker - mer krävs inte, det kan liksom inte bli bättre. När det börjar närma sig jul får väl jag och Hampus släppa vår version av "Kolibrisången" fri igen. Den blev ju en bra hit ifjol.

Djungel-George

Jag hörde låten "Movin´" med Modupeh på radion förut. Jag kan bara inte låta bli att tänka på Djungel-George varje gång jag hör den låten. Det är nåt med den där bryggan efter refrängen som för tankarna till lite mer primitiva djungelförhållanden...

Försäkringsdravel

Jag kunde sova inatt.

En tjej från CSN Försäkringstjänst/AON Sweden svarade via mail på frågan om instrument är försäkrade mot skada om dom färdas som incheckat bagage. Det ska tydligen vara ordentligt omständigt att färdas över Attilanten:

"Vad gäller era instrument så räknas det som stöldbegärlig egendom så detta täcks inte alls av försäkringen när de polletteras. Mitt förslag är att undersöka om det går att försäkra instrumenten bara under transporten. Undersök med flygbolaget!"

Valbara kurser

Jag måste nog ta reda på hur många valbara kurser man ska välja i skolan och vad dom innefattar. Man ska tydligen meddela vilka kurser man vill gå redan vid registreringen när man kommer dit. Men hur ska man kunna välja? Man vill ju lära sig och uppleva så mycket som möjligt. Beslutsångest.

Musicians Institute - VIT

Ofrivilligt slumrande

Jag la mig i soffan och kollade lite på tv förut. Sen råkade jag somna och sova i nästan 5 timmar. Ojdå! Jag har visserligen sovit väldigt dåligt nästan varje natt i en hel vecka och gäspat mig igenom arbetsdagarna, men ändå. Ja, så kan det tydligen gå. Nu är jag lite för pigg i relation till vad klockan är men jag hoppas ändå att jag kan sova i natt.

Tandläkartid

Idag lyckades jag få tag i en tandläkartid. Känns bra att få det avklarat. Jag var hos tandläkaren ifjol och tanten som jag pratade med i luren fick det att låta som om min önskan att få tandläkartid så tätt som ett år efter senaste undersökningen var väldigt ologisk och ovanlig. Undrar just varför. Innan jag lyckades få tid ifjol (typ i januari-februari nån gång, d v s strax EFTER att jag fyllt 20!) hade jag inte fått gå till tandläkaren på två år eftersom det fanns så ont om tider och plats. Och inte fick jag gå till tandläkaren då heller - nej det var fullt, så jag fick gå till en tandhygienist istället. Dom verkar ha bra koll där... eller inte. Nåväl, nu har jag en tid i alla fall.

WLAN-säkerhet

Hur gör man egentligen för att så enkelt och bra som möjligt försvåra intrång i sin bärbara dator? Som läget är nu använder jag mig av sladdvarianten, men det kan ju vara smidigt att kunna surfa trådlöst (och säkert!) i USA.

Jag har kollat runt på nätet men jag har bara hittat olika artiklar som listar saker att tänka på och intrångsförebyggande inställningar i samband med installation av ett trådlöst nätverk. Men jag vill inte skapa/säkra ett trådlöst nätverk (med accesspunkter och dyl) utan bara se till att jag inte får ovälkommet besök i datorn när jag surfar på trådlösa nät.

Nån som har erfarenhet på området? Maila, vettja!

Flygbiljetter

Nu är flygbiljetterna till Los Angeles International Airport (LAX) bokade. Känns jäkligt skönt att ha det gjort, om än lite nervöst - tänk om vi inte får studiemedel från CSN? Skulle det vara så att vi inte får några pengar därifrån går ju större delen av våra planer åt helvete, men det gäller ju att våga leva också... eeeh!?

Telefonkö

Jag fick ett brev på posten idag. Det var från CSN, som meddelar att min ansökan är under behandling. Under tiden kan man preliminärboka flygbiljetten genom CSN/STA Travel. Så nu har jag suttit i telefonkö i 10 minuter för att få reda på att biljetterna som dom kan erbjuda oss är nästan precis dubbelt så dyra som dom jag kan boka hos dom hyfsat billiga tjänsterna som finns att hitta på exempelvis Kelkoo.se. Kul! Så nu gäller det att boka nån (hyfsat billig) biljett snarast möjligt innan dom går åt.

Käka med farsan

Ja, nu ska jag strax träffa farsan och se till att vi får i oss lite mat. Kanske äter vi ihop med mamma. Generellt sett träffar jag mamma mycket oftare än pappa så det känns kul att umgås lite med honom också. See ya!

Förkylningsdags?

Jag anar en förkylning som kommer smygande... Inte kul. Får väl ta och kurera med en frukt. Jag har ju faktiskt två stycken liggande brevid mig. Bäst att sätta tänderna dom genast! Yummy!

Mamma & pappa skjutsade Hampus till Mattias IA Eklundhs "Freak Guitar Camp" igår morse och passade på att släpa med mormor & morfar till Göteborg och IKEA. Undrar om dom hittade nåt kul (jag vet att pappa blegade i musikaffärer) att handla och hur det går för Hampus nu...

Long time no see

Igår träffade jag dels en gammal grundskoleklasskompis som numera läser juridik i Göteborg och dels en tjej som för många år sen (typ 1999) var med i KLIV-teatern samtidigt som jag var med där. Det var i samband med att vi båda medverkade i musikaluppsättningen av "En midsommarnattsdröm" som vi träffades.

I våras, när jag var på audition för uppsättningen av "Glada änkan" med Skövde Operettsällskap såg jag henne där. Vi stod inte nära varann så hon såg nog aldrig mig då, men igår såg hon mig i alla fall där hon satt i kassan och tog betalt för chipsen som jag och Rasmus senare satt och nafsade på. Hon berättade att hon fått en roll i "Glada änkan" (jag sa inget om att jag också varit där och fått en roll, så hon vet nog inget om det), men eftersom hon antagligen skulle bli tvungen att jobba kväll under spelperioden så skulle hon troligtvis tvingas att tacka nej.

Jag tyckte att det lät lite knepigt eftersom jag, i samband med att dom ringde i våras och erbjöd mig rollen, blev beordrad att tacka ja eller nej direkt (eller i alla fall inom ett dygn) eftersom dom med säkerhet ville veta att dom hade en full uppsättning när det var premiärdags. Innan jag och Rasmus lämnade affären avslöjade min vän kassörskan också att hon blivit förfrågad om att fungera som sångare i nåt band och att hon hoppades på att hinna det istället, så det verkar ju ordna sig ganska bra för henne i alla fall.

Gästbokskrångel

Som ni kanske redan har märkt fungerar inte min gästbok för tillfället. Det här är vad tillhandahållaren av tjänsten säger:

"Driftstörningar i gästboktjänsten. Just nu har gästboktjänsten kraftiga driftstörningar. Detta är på grund av en överbelastad databas. Återkommer med mer information."

Det är väl bara att avvakta och se. Om dom inte lyckas få det att fungera så får jag väl skaffa en annan gästbok.

Dryga milen

Så långt cyklade vi (med undantag för några få branta backar då vi gick). Det blev väl inte riktigt nån längre promenad, som vi först tänkt, men desto mer cykling. Vi avslutade vår lilla motionsrunda med att se gamla avsnitt av Reuter & Skoog och käka dillchips. Så var det med det!

Promenix

Nu ska jag cykla iväg och möta Rasmus (vännen, inte brorsan). Vi ska ut och spatsera, minsann! Lite motion nån gång ibland får man väl kosta på sig, antar jag. Såja, iväg med mig! Schas!

Optikerbesök

Idag var jag hos optikern. Som jag misstänkt starkt dom senaste veckorna ser jag numera något sämre på vänsterögat. Dom nya linserna som jag beställt kommer därför att ha olika styrka: -1.75 (höger) och -2.00 (vänster). Optikern sa att det var okej att ha samma styrka (-1.75) på båda ögonen om jag inte ville riskera att blanda ihop dom, men jag insåg snabbt att jag inte skulle klara det. Jag får mer eller mindre panik när det känns som synen "haltar" och jag ser alldeles skevt.

En möjlig orsak till att jag ser sämre är att jag sitter framför en dator hela dagarna. Det kan tydligen "låsa" synen och göra att musklerna inte längre orkar töja ögats egen lins sig så att man ser lika bra på långt håll. Det kan drabba båda ögonen eller bara ett enda (varför båda inte alltid drabbas vet man ännu inte). Som tur är tyckte optikern att det var okej att lämna ut en hel årsförbrukning av linser, istället för bara ett halvårspaket, eftersom mina ögon såg friska ut och jag inte haft några problem under alla år som linsbärare. Gött!

Morgonstund

Som vi alla vet har morgonstund inte alls guld utan snarare slem i mun. Jag menar, visst känner man sig alltid lite småslemmig i käften när man vaknar? Det gör i alla fall jag. Jag tror att det kanske har att göra med att salivavsöndringen minskar och inte hålls i omlopp på samma sätt som på dagen.

Annars började dagen finfint. Efter att ha vaknat ca 10 gånger under natten vaknade jag klart outsövd och gick till jobbet. Där möttes jag av en auktionsannons som tog några minuter i anspråk. Resten av dagen lär flyta på ganska lugnt.

Nu ska jag käka en frukt eller två så jag inte hungrar ihjäl.

Den bästa presenten

I fredags när jag kom hem från jobbet var jag helt slut. Jag käkade lite och såg på TV en liten stund. Eftersom min huvudvärk från torsdagen ännu inte gått över och jag var halvdöd gick jag och la mig för att vila/sova ett tag. Precis när jag höll på att somna och jag var som mest avslappnad ringde dörrklockan. Min dörrklocka ringer väldigt, väldigt högt. Det resulterade i att jag vaknade till, helt chockad, och fick hjärtklappning som inte var att leka med.

Innan jag hann reagera ordentligt ringde klockan igen, nu två gånger. Jag tänkte att det måste vara nån jag känner eftersom försäljare och jehovasnissar bara brukar ringa på en gång och om dom skulle få för sig att upprepa blir det som mest en gång till. Jag misstänkte därför att det var min käre bror Hampus som kanske var i stan och inte kom hem/var hungrig/skulle jävlas. Jag hade inga kläder på mig, men tänkte att eftersom det säkert är nån jag känner så får jag väl gå och öppna.

När jag var på väg mot dörren så började telefonen ringa. Utan att tänka mer på saken så valde jag att lyfta luren i all hast. "Hallå?" sa jag. Inget svar. Jag väntade, men nej, inget svar. Började vid det här laget koppla ihop telefonsamtalet med personen/-erna X utanför dörren och medan jag försökte släpade mig ut i hallen hann det ringa ytterligare en omgång, denna gången bestående av tre ringningar.

När jag kikade genom titthålet kunde jag inte bli annat än chockad. Där stod min söt-Kalle! Han hade åkt hela vägen från Södertälje, d v s ca 4,5 timmar, för att träffa och överraska mig. Jag var så rörd att jag grät en skvätt. Det var nog det finaste någon gjort mot mig nån gång. Jag har fortfarande inte kommit över det där. Han som jobbat över flera timmar hela veckan och varit helt slut. Och så kör han hela vägen hit! Den snubben kan bara beskrivas på ett sätt: Han är helt enkelt helt jävla underbar!

Finfrämmande

I morse kom söt-Kalles mor Stina och hennes kompis Agneta in på mitt jobb och hämtade biljetter till Läckö Slott. Dom har åkt runt lite i södra Sverige sen i söndags och hade visst anlänt till vår lilla stad igår. På förmiddagen idag hade dom tänkt åka ut till slottet på Kållandsö och kika lite. Kanske skulle dom även käka glass nere i Spiken? Ja, det vet bara dom själva. När dom kom in på jobbet förut så regnade det och det var väl kanske inte så kul att åka ut till det annars mycket sommargrönskande Kållandsö. Nu verkar dock solen vara framme och nafsa på molnen, så deras dag kanske blir fin i alla fall.

Lusläsa

Nu har jag läst ut Monica Zetterlund-boken "Hågkomster ur ett dåligt minne". Det var skön läsning, men det känns sorgligt att hon inte längre finns någonstans där ute i den stora vida världen. Hon känns ju så levande i boken! Fast det klart, det är ju en tröst i sig att hon lever kvar genom sina dokumenterade verk. Jag minns att jag sjöng några av hennes gamla låtar för några år sen. Det var nåt särskilt med dom. Själv sjöng hon aldrig forserat, bara avslappnat . Ja, hon var duktig, hon. Så duktig vill jag också vara.

Skallvärk

Huvudvärk mitt på dan? Jag kan inte minnas när jag hade det senast. Men nu jävlar, nu är det tydligen dags.

"Annars då?" tänker ni kanske. Jo, jag fick låna boken "Hågkomster ur ett dåligt minne" (av Monica Zetterlund i samarbete med Tom Alandh) av mamma igår och sen dess är jag fast. En riktigt härlig och rak bok som jag bara suger åt mig. Det är minnen ur Monica Zetterlunds liv som hon själv berättar om. Jag vet inte varför, men det känns som om jag på nåt vis känner igen mig i boken, jag har hittat hem. Monica, en underbar sångerska, är så spontan och ärlig i sitt sätt att berätta och har en väldig humor. Det är helt enkelt en skön bok, fastän den vittnar om många mörka stunder.

Nu får jag förhoppningsvis i mig lite mat snart, eftersom lunchen närmar sig. Mums för en ständigt hungrig mage som min!

Slisker Sjögren

Nej, se på fan! Allas vår Christer "Slisker" Sjögren ska vara med i Allsång på Skansen ikväll. En tjej på jobbet är alldeles galen i honom. Jag förstår det inte. Jag menar, hon verkar ju jättevettig annars, ändå tvingas hon dras med kärleken till Slisker. Men men, så kan det gå...

För övrigt kan jag tillägga att en Nogger-glass ligger i frysen och väntar på att jag ska komma och käka upp den. Bäst att det blir förr och inte senare, så stackarn slipper lida mer än nödvändigt i kylan.

Working in progress...

Igår kom antagningspapprena från MI på posten, så vi skickade in ansökan om studiemedel till CSN igår eftermiddag (vi väntade på antagningsbeskedet som skulle bifogas) och hoppas på att vi får svar därifrån snarast. Enligt rykten är det dock mer regel än undantag att CSN är otroligt långdragna, men vi får se...

Vi hoppas sen på att vi får besked från CSN inom en snar framtid, som vi kan skicka till skolan och att dom i sin tur hinner skicka I-20-blanketten tillbaka oss, för den 31 augusti har vi bokat tid på USAs ambassad i Sthlm. Det fanns en till dag att välja på, men annars var alla tider slut. Visserligen kanske man kan få nån återbudstid, men det är väl lite väl friskt vågat att räkna med det!

Jag har även bokat tid hos optikern för att få nya linser och så ska jag försöka fixa tandläkartid snarast. Jobba på, slit och sjå!

Harry Potter - hån mot kristna och judar?

Gabriele Kuby har skrivit en bok där hon antyder att Harry Potter påverkar oss negativt. Hon menar att ockultism främjas medan t ex kristendomen hånas. Aftonbladets artikel, där jag fick reda på detta knepiga "fynd", avslöjar inte några verkliga belägg för hennes teorier. Enligt artikeln framstår hon snarare som sinnesförvirrad och överanalyserande. Det vore intressant att läsa hennes bok och få reda på vad hon egentligen menar och om hon har något underlag för det hon säger. Jag har då aldrig märkt några underliggande tendenser till "judehat" när jag läst J.K. Rowlings böcker. Men jag kanske är ett tramsslukande pucko?

Finns det några kristna eller judar där ute som har läst Harry Potter och känner sig hånade och överkörda. Snälla, hör av er till mig!

Ni andra som har nåt gott att säga om Harry och hans magiska äventyr, religiöst övertygade eller ej, kommentera ni också, vettja!

Aftonbladet listar Gabriele Kubys argument mot Harry Potter

Kalle & Tobbe på nya äventyr

Eftersom jag inte är nåt stort fan av Kalle & Hobbe tillbringade jag istället helgen i Södertälje tillsammans med bl a Kalle & Tobbe. Och se, det funkade alldeles utmärkt! Vi käkade supersmaskig mat på Indian Paradise och innan jag hann smita därifrån igår kväll hann Kalle beställa hem lite sushi också. Jag fick i mig en 7-bitarsportion, men det var fan inte gott. Sliskigare maträtt får man leta efter. Det känns ju för schålingen som att tugga på vattniga vingummin utan smak, eller nåt sånt. Nä, usch och fy. Sånt kan man absolut inte äta.

Jag fick träffa Felix också. Han kan gå nu, precis som alla oss andra. Bortsett från det faktum att han håller upp händerna hela tiden, precis som en bov som blir tagen av polisen. Jag, Kalle, Tobbe och en snubbe som heter Anders kollade på den urkassa sydkoreanska filmen "Fighter in the wind". Riktigt knepig och rejält ovärd att se. Och nu är jag alltså tillbaka i Lidköping, där jag imorse vaknade upp till den ljuvliga doften av nybakt bröd, kaffe på sängen och färskpressad apelsinjuice. Nä, jag bara skoja. För det första har kaffe inte alls nån ljuvlig doft, det är bara beskt och äckligt. Och för det andra fanns det ingen frukost alls hemma. Så nu sitter jag hungrig och väntar in lunchen, som lyser med sin blotta frånvaro. Ja, livet är sannerligen underbart!

Pengar är inte allt

... men i alla fall en stor del.

Jag och Kalle gjorde en ungefärlig kalkyl över vårt USA-år igår och då insåg vi att vi ligger back som fan. Pengarna vi förhoppningsvis kan få ut genom bidrag och lån från CSN täcker inte alls kostnaderna vi kommer att få. Även om vi får maximalt merkostnadslån räcker det inte till hela undervisningsavgiften.

Typiskt att allting är så där i sista minuten, inte för att jag har slösat pengar direkt - jag har faktiskt sparat så mycket jag kunnat och det känns okej, men för att vi kunde sökt studiemedel och visum tidigare. Vi väntade i många, långa veckor på besked från skolan och nu är det nästan för sent. Om vi har tur och ändå får pengar från CSN och allting klaffar så kommer vi ha kunna få våra visum typ 2 dagar innan vi måste åka. Tight, inte sant?

FAQ

What do you love?
- Music! Especially singing

What do you hate?
- Ehm... sometimes I hate myself

If you won $10,000,000, what would you do?
- Make sure I had no loans and get a car for my parents

Best day of your life?
- Every day

Most embarrasing moment?
- There must be loads of them, but I can't seem to remember...

What scares you?
- People I can't trust

If you were an animal, what would you be and why?
- A cat, because I wanna look cute

Have you ever been in love?
- Oh yeah

What turns you on?
- My awesome boyfriend

What turns you off?
- Jealousy

If you could have any job you wanted, what would it be?
- I'd like to become a professional singer

Who do you admire?
- My mom, dad & grandparents

Who would you like to meet? (Living or dead)
- My grandfather who passed away before I was born

Favorite thing that you own?
- My computer

Favorite music?
- All kinds, jazz, rock... I think Dream Theater's really something

Favorite movies?
- The hand that rocks the cradle, The shining

If you could go anywhere in the world, where would you go and why?
- USA or Spain

What would you do if you had a time machine?
- Watch time go by

What do you want to do before you die?
- Live

What is the most important thing in life?
- To have fun and live happily ever after

Mormor

Min söta mormor ringde förut och frågade om jag ville komma hem till henne och morfar och äta lunch. Lax stod tydligen på menyn. Självklart vill jag det! Vem kan motstå mästerkocken mormors delikata rätter? Inte jag i alla fall.

Igår hjälptes jag och hon åt att formge ett fodral till min rosa iPod mini. Eftersom jag är helt värdelös på att sy och hon är värsta proffset frågade jag om hon ville hjälpa mig. Hon började sy lite på det redan igår och så sa hon att jag kunde komma och hämta det idag, för hon skulle nog hinna göra klart det tills dess. Hon är nästan för snäll för sitt eget bästa, ja helt underbar!

Vår rädsla

När jag började fundera på det där med att åka till USA kom jag att tänka på att gamlefarmor och gamlefarfar är gamla och att dom kanske skulle komma att bli sjuka och dö under tiden vi var där borta. Magen snörpes ihop och jag började må illa. Det var obehagligt att tänka så. Visserligen kan vem som helst dö när som helst, men det går ändå inte att undvika tanken när dom är runt 90 år. Förr eller senare ska ju alla dö och det vore ju inte helt omöjligt att detta skulle inträffa i samband med vår utlandsvistelse. Dom har dessutom bett att jag och Hampus (och kanske även Rasmus?) ska sjunga och spela på deras begravningar och det skulle kännas hemskt ifall vi inte hade möjlighet att uppfylla deras önskningar.

För inte så länge sen berättade mamma för mig att Hampus sagt att han gärna ville åka till USA, men att han var lite rädd att gamlefarmor och gamlefarfar skulle dö när vi var där. Jag frågade mamma om det inte var så att hon hört det från mig, blandat ihop oss och trott att Hampus sagt det. Men det var som hon sa: Hampus hade tänkt exakt samma sak. Jag blev faktiskt lite rörd av att han oroade sig så för dom, men det var läskigt att precis samma tankar passerat genom våra båda hjärnor. Fast å andra sidan tänker vi nog ganska lika, hela familjen.

Allsång x 2

Igår kom mamma hem till mig efter jobbet. Hon hävdade bestämt att jag skulle gå med till stadsträdgården och lyssna på Paulsson & Djup, som hade allsångskväll. Efter att hon attackerat mig med en rejäl övertalningskampanj gav vi oss iväg. Väl där mötte vi mormor & morfar, som också lyssnade. De båda musikerna med tillhörande bakgrundskomp à la nedladdade midi-filer var inte särskilt övertygande som allsångsledare. Det var knappt någon som sjöng med alls, förutom en tant som stod snett bakom mig och sjöng/mimade med i alla låtar utan att ha någon koll alls på texten.

En av musikerna, Anders Djup, är kusin till mamma och han sjöng faktiskt riktigt hyfsat. Den andre nissen, Michael Paulsson, lät hela tiden som om han försökte härma Christer Sjögren (med mindre lyckat resultat) och gjorde knepiga konstpauser och textstyckeindelningar mest hela tiden. Tempot var också segt och mellan låtarna blev det alldeles för mycket dötid. Jag har full förståelse för att man vill stämma om gitarren nån gång emellanåt när man spelar utomhus, men här handlade det främst om dåligt flyt. Bättre lycka nästa gång, helt enkelt.

När vi kom hem till mig igen satte mamma på tv:n och jag insåg att min kväll var mer eller mindre förstörd, musikaliskt sett i alla fall. Carola äntrade scenen med att hoppa och skrika och dra upp en hel blomma ur en kruka, med rötterna och allt, och kasta densamma ut i publiken. Man kunde i ett snabbt klipp se hur en tjej såg måttligt road ut när hon borstade bort blomjord från sina annars fräscha kläder. Carola trodde uppenbarligen att hon var något alldeles speciellt. Hela hennes uppträde präglades av att hon sprang omkring, rastlös och förvirrad, och skrek. Till hennes försvar kan jag säga att hon måste ha ganska bra kondition för att orka häva ur sig ens ett litet tjut efter detta massiva träningspass.

Men ärligt talat, det här måste varit det sämsta Carola någonsin har gjort. Jag har ofta suckat över hennes dåliga låtval, hennes brist på omdöme vad gäller smak överhuvudtaget och främst över hennes sliskiga talröst med vilken hon försöker kristna folk. Dock har jag alltid tänkt att jag kanske är lite väl kritisk, hon kan ju sjunga hyfsat i alla fall. Tyvärr finns inte mycket kvar av den lilla talangen heller. Carola har troligtvis helt enkelt fått lite panik när hon märker att hon börjar bli äldre och bara måste skutta omkring och skrika, för så gör ju typ Håkan Hellström och alla andra som inte kan kontrollera rösten. Och dom är ju poppis som aldrig förr, så varför inte pröva den strategin? Ja, Carola - varför inte? Jo, för att det är pinsamt värdelöst.

Gôtt!

Sent igår kväll fick jag ett mail från MI som sa att jag blivit antagen till skolan. Det var sannerligen skönt att höra. Så nu återstår "bara" att ta emot papprena från skolan, skicka in studiemedelsansökan till CSN, förhoppningsvis få ett positivt besked därifrån och skicka tillbaka detta till skolan. MI skickar då ett s k "I-20-form" som är ett slutligt besked på att allting är avklarat med ansökningarna. Detta papper ska tas med till USA:s ambassad i Stockholm för att kunna få ett studievisum. Om allt detta går smärtfritt är det bara att se till att man inte glömt boka flygbiljett, för det lär vara lite sent att göra när resten är färdigt. Sen är det ju självklart en massa försäkringsdravel, bostadssökande och sånt som ska fixas, men det ska väl gå att ordna det med.

Nu får det vara nog

Jag kan knappt inte få på mig mina kläder längre. Dags att ändra sina vanor kanske? Borde nog ge upp tanken på att ha som delmål i livet att äta ihjäl sig... Nu får jag nog se till att göra nåt vettigt av vad som är kvar av dagen när jobbet är färdig med mig. Dammsuga, tvätta, damma, torka av, skura. Yttepyttelite disk finns också att grabba tag i. Sen när man är färdig kanske en promenad inte vore helt fel? Jo faktiskt - allt som är fysiskt ansträngande är skitjobbigt och därför också automatiskt så fel det kan kännas, i alla fall under tiden det pågår, men det är ju skönt efteråt. Jo, jag lovar! (Snälla nån! Who am I trying to fool?)

Total utmattning

Igår cyklade jag faktiskt 1,5 mil för att bada från en brygga i Vänern. På vägen hem trodde jag att jag skulle svimma eller åtminstone köra av vägen. Jag tog ur linserna när jag badade och fick ont i huvet för att jag spände ögonen när jag såg dåligt, sen fick jag in vatten i näsan och öronen när Hampus eller pappa (minns inte vem) knuffade i mig. Dessutom lyckades jag med konsten att få en kallsup och sist men inte minst simmade jag halvt ihjäl mig, eftersom jag inte har någon som helst kondition värd namnet.

Som om detta inte var nog blev jag jättesnurrig i huvet av allt vatten jag fått i mig och värre blev det när ögonen inte riktigt ville vänja sig vid att se med linserna (allting blev övertydligt, som om dioptrivärdet var för högt). När jag sedan trodde att jag skulle svimma kom jag på att jag bara ätit en macka till frukost och inget mer. Eftersom klockan var runt 18-tiden var det alltså inte så konstigt om jag inte var i toppform. Ja, det var väl typ det.

När klockan var ca 23.30 skjutsade jag hem mormor & morfar som var hos oss på kvällen och åt grillad korv med tillhörande whisky och starköl. Vi kom turligt nog hem oskadda allihop, fast jag körde.

On da island in da sun

Nu sitter jag på Kållandsö med en urban-turban på skallen. Nyduschad och blöthårad. Vaknade vid 16-tiden idag av att mamma ringde. Jag var mitt uppe i en dröm där jag hade hand om och diskuterade nåt slags hushållsarbete med mormor & farmor, så jag blev så där chockväckt. Solen låg på mot fönstret och jag var halvt genomsvett. Yuk! Jag var snurrig i huvet i säkert en timme efter mitt snabbuppvaknande.

Mamma kom och hämta mig ca en halvtimme efter att hon ringt och så for vi ut till öna. Jag fattar inte riktigt vad jag gör här. Rasmus spelar tv-spel (vilket innebär att han är totalt frånvarande), mamma & pappa pumpar sina cyklar för dom ska strax åka iväg och lyssna på några som tydligen ska vara superduktiga dragspelare och Hampus har totaldäckat i soffan. Det är stendött här med andra ord. Bara katterna stryker omkring, men dom är slöa av all solvärme så dom ger ingen direkt respons om man vill umgås heller. Nä, jag får väl hitta på nåt själv, helt enkelt.

En riktig liten sötis

Jag har skaffat mig en rosa iPod mini nu. Den är faktiskt riktigt vacker att titta på. Ljudet är också helt okej, men jag ska skaffa mig nya in ear-lurar.

Faktum är att iPoden nästan är lika söt som Kalles lille systerson Felix, fast det klart - iPoden är inte lika charmig och den kommer troligtvis aldrig att lära sig att gå. Felix är däremot, enligt uppgift från söt-Karl, på god väg nu.

I wish

Jag skulle så gärna vilja att någon officiell radiokanal (inte webradio) bestämde sig för att bara spela varje låt högst en gång per vecka/månad/whatever. Som det är nu så tvingas man ju höra på samma uttjatade skit hela dagarna. Man skulle ju kunna få hur kul som helst och alla skulle, vare sig dom själva ville eller ej, få höra massor av nya artister och band, eftersom topplistetitlarna inte skulle räcka till. Eftersom man inte i förväg skulle kunna räkna ut vad som skulle komma att spelas skulle det bli mycket mer intressant att lyssna på radio.

På allmän begäran...

Ja, om Mamselamsen begär nåt i gästboken är det väl allmänt begärt, eftersom hennes blogg ju är allmänt gods, i synnerhet då den idag uppmärksammas som dagens sommarblogg på aftonbladet.se. Det borde väl göra henne allmän nog!

Nåväl, här kommer mina åsikter om Håkan Hellström och Björk.

Håkan Hellström: När skrikiga Håkan debuterade var jag 16 år. Jag är visserligen inte mycket äldre nu, om man ser till det långa livet som dom flesta av oss männskor har fördelen att få uppleva. Men i alla fall, jag var en nickedocka - minst sagt. Innan dess (och ett tag efteråt) hade jag ingen egen musikstil - jag vette schålingen vad jag höll på med.

Min skoltid från lågstadiet fram till gymnasiet är en enda dimma, jag var så subjektiv och konstig att jag inte kunde se mig själv utifrån överhuvudtaget. Jag fattade aldrig att jag hade jättefula kläder och sånt, jag såg inte det. Det fanns inte i min värld. Nästan så var det med musiken också, fast ändå inte. Jag visste att bra musik fanns, men jag visste inte var jag skulle hitta alla låtarna som ger en rejäla må bra-kickar.

Jag lyssnade på all möjlig skit, helt utan anledning. Jag tyckte t ex att bl a Håkan Hellström var bra. Trodde jag. Det visade sig vara så att jag mest tyckte det för att mina kompisar tyckte det. Sen, när han släppte sin andra skiva (tror jag att det var) med visor, då fattade jag att grabben kanske visserligen inte är totalt tondöv - han ligger ju inte en kvint ifrån eller så - men att han överhuvudtaget ingen har nån känsla för sång.

Nu för tiden kan jag tycka att hans första skiva kan kännas lite nostalgisk, för jag minns när jag gick första året i gymnasiet och den sommaren som följde, men jag kan ändå tycka att han överlag är riktigt värdelös och jag skulle hellre rensa ogräs än att se honom live. (Förresten hörde jag hans skabbiga version av "Trubbel" på radion förut. I och för sig minns jag inte att jag har hört originalet av låten, men jag vet att låten i sig inte är helkass. Grabben behöver väl inte förstöra andras låtar? Snälla Håkan, skriv egna kassa låtar istället för att vanhelga andras eller ta ett vanligt industrijobb.)

Björk: Lite samma sak där. Jag gillade henne för att hon var lite annorlunda, lite speciell. Det är ju nästan så med tonåringar överlag - det gäller att vara speciell, unik osv. Jag är glad att jag lyssnade lite på Björk istället för Snor-Leifs eller Kasse Stefans, men hon är knappast nån skönsångare. Det finns en jättesöt låt av Björk som heter "Frosti" och är instrumental. Den kan jag lyssna på än i dag. Sjunga klarar hon inte, men några av hennes låtar är hyfsat okej i sig, mest för att dom är så konstiga (hur det nu går ihop?).

Förutom Håkan Hellström och Björk har jag lyssnat på:
- Massor på olika musikallåtar (ofta menlösa, en del okej)
- Depeche Mode (numera bara sliskiga)
- bob hund (kassa, bara)
- Madonna (en del låtar fortfarande okej)
- Robyn (det mesta fortfarande okej)
- Helen Sjöholm (allsidig artist med en något ensidig röst)
- Metallica (lite väl ensidiga, men en del är hyfsat)
- Final Fantasy-musiken (speciell tv-spelsmusik, underbart söt)
- Dream Theater (bra band med bredd, tyvärr kass live-sångare)
- The Ark (helt okej band, en sångare som faktiskt kan sjunga)
- Bröderna Djup (jag växte ju bokstavligen upp bland Bröderna Djup!)

Det finns säkerligen fler som jag inte kommer på, men vad jag kommit fram till är detta: De flesta artister jag lyssnat på har jag inte lyssnat på särskilt mycket. Har nog knappt hört en enda låt över 10 gånger, många låtar har jag bara hört 1-2 gånger och ytterligare några av låtarna har jag inte hört alls. Det kanske inte är så vanligt, men jag har i alla fall fått uppfattningen av att dom flesta har ett eller flera favoritband/-artister som dom lyssnar sönder.

Numera plockar jag godbitar såsom enstaka låtar från olika artister och är inte så noga med att lyssna på nånting särskilt, förutom det jag är sugen på just för stunden. Men det är inte ofta jag lyssnar på musik, för jag kan inte koncentrera mig på nåt annat då. Är det bra musik blir jag uppslukad och lyssnar mig in i en annan värld. Jag kan inte låta bli att ta del av musiken och vara med i den.

Så, efter ett mycket omständigt, långt och tjatigt inlägg hoppas jag att alla är nöjda och glada - i synnerhet Mamselamsen.

Dagens sommarblogg på aftonbladet.se

Konkurrenterna duggar tätt

Nu får jag snart panik. Vad fan är det för skit dom spelar på radion? Nyss var det Lasse Tennander som med hyfsat tondöv stämma och kass tajming totalförstörde "Sjösala vals". Han och Uffe kanske kan bli sångpartners? Dom har ungefär samma känsla för sång. Fast det klart, Lasse har inte ännu nått upp till nivån på Ulfs ständigt återkommande sommarplåga (plåga menar jag bokstavligt). Men, Lasse - keep up the good work and you might get there!

Dä åsskarr

Min morfar är väldigt rolig att lyssna på. Det är inte bara så att han berättar väldigt intressant, hans sätt att uttala vissa ord är också ganska speciellt. Hans storasyster Rut heter på hans språk Rött och Oskar uttalar han Åschkarr. Det var nog allt jag hade att säga om det. Jag struntar i en flashig övergång och går rakt på nästa sak: Nu åsskarr och regnar det. Det tycker jag är mysigt. Men det är så där halvkul att cykla i ordentligt regn när man inte ska hem och kan byta om.

Tanken är att jag ska åka till pappas farmor & farfar direkt efter jobbet. Resten av familjen + mormor & morfar ska enligt en hyfsat pålitlig källa (mamma) vara på plats redan sen kl 16.00. Jag kommer inte ihåg hur gammal min gamlefarmor är, men gamlefarfar är över 90 år och han är fortfarande i god form. Han brukar simma i badhuset och är väldigt alert. Det är så sött när han tar hand om gamlefarmor, för hon är inte längre så pigg. Han fixar och donar så man tror att han är 50 eller nåt. Ja, sannerligen. Han är cool, han. Fast han hör lite dåligt. En gång när mamma & pappa var där och hälsade på så var det rundgång i hans hörapparat. Mina föräldrar påpekade att det tjöt från hans hörapparat och att det kanske borde åtgärdas på något vis. Han kunde inte höra detta högfrekventa tjut så han sa till mamma & pappa: "Men, hur hör ni egentligen?".

Uffes förstaplats hotas

Ulf Lundell har fått konkurrens! Nu är det inte bara när radion spelar låtar av snubben som kört ned en rasp i halsen som jag mår illa. Även Susanne Alfvengrens egenskrivna "Basilika" har visat sig ge liknande symptom. Texten kanske kan vara bra, men jag kan tyvärr inte koncentrera mig på den när sången låter osäker samt är menlös och intetsägande.

För ett tag sen hade Uffe en annan motståndare också som ville vara med och slåss om jag-mår-illa-när-jag-hör-den-här-skiten-titeln - nämligen Elin Lantos halvfalska "I won't cry". Tyvärr (eller turligt nog) höll den inte i sig så länge som "Öppna landskap", som plågat oss i flera decennier.

Illegala invandrare tar inte våra jobb

Amerikanen Maddox menar att illegala invandrare inte kan stjäla jobben från amerikanerna och att även om dom invandrat illegalt bör dom ha samma lön som en amerikan på samma post skulle fått.

Maddox: Oops! You're racist.

Softjazz i kyrkan

- kan det va nåt? Ja, det kan det faktiskt. Igår var jag, mamma, Hampus, Malin, mormor & morfar i Husaby kyrka vid Kinnekulle och lyssnade på när pianisten Karin Möller ackompanjerade saxofonisten Håkan Ljungberg. Båda jobbar till vardags som instrumentlärare på kommunala musikskolan i Lidköping. Karin spelade, som alltid, väldigt lätt och avslappnat och Håkans sax var inte att leka med! Han är verkligen en otrolig musikant.

Innan konserten började satt jag och Hampus och slumpade fram hits ur psalmboken. Vi kunde inte låta bli att fnissa åt några psalmtitlar.

Ps 026: Tränger i dolda djupen ner (ja, precis)
Ps 080: Hur ljuvt det är att komma (kommentar överflödig)
Ps 196: Låt mig börja med dig (och sen vadå?)
Ps 222: Just som jag är, ej med ett strå (va?!)
Ps 225: Jesus är ute och söker (på google, antar jag)
Ps 248: Tryggare kan ingen vara (trygga räkan ingen vara)
Ps 250: Är det sant att Jesus är min broder (föräldrarna berättade nog inte hela sanningen)
Ps 364: Kom, Helge Ande, till mig in (snyggt namn)
Ps 393: Du öppnar, o evige Fader (dörrklockan ringer)

När jag kom hem ringde Kalle. Jag var sovsugen och vi avslutade samtalet ganska snabbt. Precis när jag skulle lägga mig i sängen kom jag på att mobilbatteriet nästan var urladdat. Istället för att sätta mobilen i laddaren (ovanför mikron) öppnade jag mikron, sträckte fram mobilen och skulle precis lägga ned den på glasplattan när jag "vaknade till". Vad höll jag på med? Jag flinade lite åt mig själv, sen sov jag gott.

Dödens kalla fingrar

Har ni sett TV4-reklamen för ännu ett trädgårdsprogram i mängden - reklamen med gröna fingrar? Mina händer är precis så där, förutom att det som i reklamen är grön färg istället är iskyla. Mina fingrar är så kalla efter några timmars datorhackande att jag inte kan ta i mig själv utan att få rysningar. Huuu! Vad beror det på att fingrarna (ja, när jag känner efter är det ungefär lika kallt ända upp till handlederna) blir så avkylda av lite datorarbete? Dålig blodcirkulation brukar ju ge bleka händer, men mina är inte ljusare än andras. Mystiken tilltar...

45% normal

Jag gjorde ett test och fick veta följande:

"You are 45% normal
(Somewhat normal)

While some of your behavior is quite normal...
other things you do are downright strange
You've got a little of your freak going on
but you mostly keep your weirdness to yourself"

Gör det bättre själv, om du kan!

Riktiga mailadresser, tack

Finns det nåt mer irriterande än när folk skriver ut sina mailadresser i textformat utan länk men med mellanslag och olika slags parenteser på sina hemsidor eller bloggar? Här är några exempel som jag absolut inte skulle vilja använda mig av:

sabina [at] ulleryd [punkt] com
sabina[at]ulleryd.com
sabina(snabel-a)ulleryd.com

Varför? Folk är väl ganska pekarsäkra, så dom kan väl föra pekaren över en potentiell länk innan dom klickar? Det är inte alls så jobbigt och om man gör det till en vana slipper man att av misstag öppna sitt standardprogram för e-post. I guess that's not the reason, is it? Tala gärna om för mig varför ni skriver ut era adresser på detta sätt.

En anledning till "felaktiga" mailadresser

Ingen tumme ur

Nej, det blev ingen dammsugning igår. Jag försökte sova bort nackontet istället. Nu sitter jag på jobbet och kliar mig i ögonen så linserna klibbar ihop och trillar ur, om och om igen. Det låter kanske ganska harmlöst, men det är faktiskt inte fullt så roligt som man kan tänka sig.

9 timmar efter

Nu är Cizzi ute på MSN och jag kan konstatera att hon mår bra. Hon förklarar dock att lägenheten hon bor i inte på långa vägar håller "vanlig svensk standard" (om man kan säga så). Det känns knepigt att tänka att hon nu befinner sig i en stad som har lika många invånare som hela Sverige. Och det är lite segt att vänta på svaren från henne - hon är ju 9 timmar efter! Nåväl, nu ska jag fortsätta att snacka med henne och sen kanske jag får tummen ur och tar ett varv med dammsugaren.

Cizzi has left & entered

Jag pratade nyss med Cizzis mamma. Cizzis medresenär Johan hade ringt hem och Cizzis mamma fick genom hans mamma veta att dom mådde bra. Resan till USA hade gått finfint och dom var på plats i Los Angeles. Hoppas nu på mail från Cizzi, för jag spricker snart av nyfikenhet utblandat med lite, lite oro. Möliböli!

Nackont

Jag har börjat få ont i nacken nu igen. Visserligen har det aldrig gått över sen jag först fick det (när jag började jobba på NLT sommaren 2003), men det har varit lättare och svårare perioder. Typiskt att blir värre nu (eller att det blir värre överhuvudtaget!) - jag tycker nog att det räcker med min superkli i ögonen-allergi. Men men, en svala gör ingen sommar, så det ska tydligen vara så. Snart lunch i alla fall, då kommer jag bort en stund från dom här eländiga möblerna som utan tvekan är roten till allt ont. Yuk!

Sovisar

Vad kallar ni gojset man vanligtvis får i den inre ögonvrån när man sover? Mamma har alltid sagt sovisar, men jag har lyckats snappa upp lokala varianter såsom sömn, grus, ögonbajs och självklart även gojs. Fler förslag?

Missa inte...

Handen som gungar vaggan (The hand that rocks the cradle) på TV3 i kväll kl 23.10.

IMDb: The hand that rocks the cradle

Förgylld vardag

Igår hittade jag en lapp på golvet under min fåtölj som står nära sängen: "Puss!" stod det med Kalle-handstil. Jag smälte allt en hel del, det måste jag erkänna. Jag sa till honom att och var jag hade hittat den. Han berättade då att han lagt den under min huvudkudde, men att det måste flugit i väg när jag skakade sängkläderna. Den var ganska "liten, men naggande god" (mormors ordspråk). Puss tillbaka, älskling!

Pocahontas

Nu har jag sett klart filmen. Självklart grät jag.

Jag har blivit värsta lipsillen alltså. Nästan (NÄSTAN, sa jag) pinsamt. När jag var yngre brukade jag sällan lipa för andra saker än när jag gjort mig illa eller blivit (enligt mig) orättvist behandlad eller nåt. Nu blir jag gråtfärdig för allt och alla som visar känslor och medmänsklighet.

Apple iPod mini

Tja! Jag är nyfiken på en rosa ipod mini (ja, det förvånar väl ingen att jag gillar rosa precis). Nån som har erfarenhet av denna manick - eller kanske nåt av syskonen ipod? Skriv gärna en rad i gästboken eller maila mig. Jag är jättenyfiken!

Cabbage land island

Kållandsö, ja. Det är där jag har tillbringat dagen. Åkte med 132-bussen hem till familjen och tog kort på mig och Hampus som vi kan använda till visum om vi blir antagna till MI. Sen åkte vi ned till Slätta, där farmor växte upp, och firade min farbror Sverkers födelsedag i farmor & farfars sommarstuga. Sverker bjöd på smaskiga ciabattamackor och farmorgjord jordgubbstårta.

Efteråt åkte jag och pappa ned till Spiken och köpte glass. Jag insåg att man inte borde käkat på en vecka innan man käkade en "Spiken special", bestående av två kulor lösglass, mjukglass eller grädde, strössel och toppingsås. Jag kunde också konstatera att kombinationen kola-pekan, choklad, vaniljmjukglass, chokladströssel och nougatsås var helt okej. Kanske inte borde käka så jäkla mycket mat och annat smaskigt, men det är ju så gott... Nu sitter jag i alla fall och slötittar på Disneys tecknade långfilm Pocahontas.

Nattpromenad

Nu ska jag och Masmos knata i väg i skymningen/natten... Mohahaha!

Stora slappareda'n

Ja, idag har jag mest sovit och slöat. Kollat lite på tv och rensat datorn på en massa skit. Nu har jag bättre organisation än jag någonsin haft över mina många gig. Cizzi borde vara i USA inom en inte allt för avlägsen framtid, om inte typ jättesnart. (Vet inte hur lång mellanlandning hon hade.) Igår hittade jag ett paket i min brevlåda. Det var en söt anteckningsbok från Cizzi, som hon tänkt ge mig i födelsedagspresent, men det blev aldrig av. När hon rensade ur sin lägenhet innan flytten hade hon återfunnit den och nu fick jag den. Tackar, tackar.

Fästingjävel

Tror ni inte jag hittar en fästing på mig eller?! En liten jävel precis vid ovanför det nedre hårfästet. Det är inte första gången heller. Den hade en f d kompis som bosatte sig i samma trakt för några år sen. Hon hittades brutalt mördad och nedspolad i en toalettstol inte långt efter att hon anlänt till sin nyinförskaffade boplats. Usch, det är så otäckt med fästingar och jag var tvungen att ta i den... Och tänk - vad hade hänt om den gått vilse i hårdjungeln? Hade jag då inte hittat den alls och kanske blivit sjuk? Tänk om det finns ännu fler som jag inte märkt än?

En sur Darin på Skansen

Råkade nyss zappa förbi och uppleva cirka 10 minuter av en repris av Allsång på Skansen - ett program jag sannerligen inte följer. Inte för att jag vet om det är direkt dåligt, men jag lyckas alltid missa alla tv-program och står alltid svarslös när folk ber om kommentarer på ett visst tv-inslag. Nåt som jag däremot vill kalla dåligt var Darins sång. Ungefär var tredje ton han sjöng var sur, medan jag kunde konstatera att Lena PH faktiskt gjorde riktigt bra ifrån sig. Kanske ingen rolig låt, men människan kan sjunga i alla fall. Så nu folks - nu har ni fått nog med tv-innehållskommentarer för i natt.

Strövandring

Jag kom precis hem från en vandring i Strö, där morfar växte upp. Fint väder, fin natur. Jag, Hampus, mamma, mormor & morfar samt en massa andra människor jag inte känner till knatade sammanlagt cirka 1 mil. Det konstiga är att jag inte är det minsta trött i benen. Ja, det är faktiskt underligt, eftersom jag ALDRIG tränar eller ägnar mig åt att frigöra mer rörelseenergi än man behöver för att stiga upp ur sängen, gå till jobbet, jobba, gå hem från jobbet och sen slutligen gå och lägga sig igen. Myggigt och jävligt var det, men vi grillade på en öppen plats nere vid sjön och där var det verkligen myspysvackert.

Mormor & morfar är bara för söta! Ja, farmor & farfar också, för den delen. Släktingar, i synnerhet äldre sådana, är så faschinerande och inspirerande. Dom har sett och upplevt så mycket annat än vad jag någonsin kommer kunna förstå. Deras uppväxt präglades av stearinljus, häst och vagn, milslånga promenader genom slingrig skog till och från skolan. Jag kan höra deras berättelser om och om igen, jag tröttnar aldrig.

Lidköpingsnytt skriver om Hampus

Hittade nyss en notis om store lillebrorsan Hampus på lidköpingsnytt.nu. Undrar om skolan tipsat...

Elev från Kållandsö får musikstipendium i Skara

Cykelhjälm för alla

Jag använder inte cykelhjälm, men jag önskar att jag gjorde det. Jag kan egentligen inte komma på en enda bra anledning till att jag inte skulle göra det. Det enda som hindrar mig är att jag är så lat. För lat för att släpa runt på en hjälm. För som situationen i Sverige ser ut idag kan man knappast lämna hjälmen på pakethållaren, inte för att en hjälm i dagens läge är särskilt stöldbegärlig (det är ju töntigt med hjälm, remember!), men vandaliseringen påminner allt för ofta om dessa trasiga människor som genom sina handlingar söker uppmärksamhet.

Vanligtvis brukar jag tycka att många saker som föreslås lagstiftning om är rentav löjliga. Varje människa ska ses och behandlas som unik och han/hon ska själv få göra sina egna val. Dock är jag beredd att böja mig i fallet om cykelhjälmen. Jag anser att det borde vara lag på att ALLA som cyklar ska använda hjälm.

Hjälmen är i många fall livsavgörande. Och visst, det kanske kan kännas som om andra inte ska lägga sig i om man vill offra sitt liv eller ej. Då kan jag säga att jag allvarligt talat inte bryr mig ett skit om folk väljer att vilja dö för utseendets och popularitetens skull. Jag skulle däremot inte vilja köra på en person som inte använder cykelhjälm. Ifall denne skadas svårt eller dör har man för alltid detta på sitt samvete, även om man själv inte var orsak till olyckan. Jag skulle troligtvis inbilla mig att personen skulle levt eller skadats lindrigare om hjälmen fanns på plats vid olyckstillfället.

Om det skulle vara varje människas ensak att använda hjälm så borde det i rättvisans namn också vara valfritt att använda bilbälte. Turligt nog grundades en lag som blivit självklar att anpassa sig efter, så marginalen bältessmitare är väldigt liten.

Sen den 1 januari 2005 är det lag på att man upp till 15 års ålder ska använda cykelhjälm. Varför ska bara personer under 15 vara viktiga att skydda? Det är väldigt missvisande och inkonsekvent att vuxna "slipper" hjälm, när barn och ungdomar måste ha det. Självklart måste alla omfattas av den cykelhjälmstvingande lagen. Det måste handla om alla eller inga alls - annars gör lagen ingen nytta. Lagar gör sig bäst när man kan dra alla över en kam. Ingen gråskala, bara svart/vitt.

Cykelhjälmlagen i andra länder
Trafikpolischefen för Stockholm City vill också ha hjälmtvång för alla

Min förbaskade mes!

Varför måste jag alltid vara en megatönt? Jag blir så trött på mig själv! Att jag inte klarar av verbala diskussioner. Jag blir stressad av att jag inte hinner tänka och vips har någon sparkat undan benen på mig. Usch och fy.

När jag var liten vågade jag nästan aldrig räcka upp handen i skolan och svara på lärarens frågor. Jag väntade tills jag personligen blev tillfrågad, att utmärka mig i en grupp gillade jag inte. Jag kände mig visserligen omåttligt impopulär under nästan hela tiden grundskolan, vilket säkerligen knappast var ett plus.

Under slutet av högstadiet och gymnasiet gick det lättare. I ettan var jag mest flamsig och flinade bort allt jobbigt. Att jag hade några kompisar i klassen hjälpte dock en hel del. När jag sedan bytte klass och fick nya klasskompisar kände jag att jag inte kunde tala med eller lita på någon. Det var väldigt ensamt och jag pratade knappt med några i klassen, förutom då jag blev tillfrågad något då jag givetvis svarade. Jag började dock mer och mer räcka upp handen och fråga och svara på frågor. Jag gjorde inga jättevilda gissningar, utan hade oftast rätt (inte så pinsamt som att svara fel).

Eftersom många av dom andra i klassen ägnade lektionerna åt att softa och snacka med varandra hade jag en fördel. För att fördriva tiden på lektionerna valde jag att faktiskt lyssna på vad läraren hade att säga. Bitvis var det faktiskt riktigt intressant. Detta resulterade även i ett större kunnande som sedan kunde utläsas i mina betyg. Och latare människa än mig får man nog leta efter. Jag läste sällan på inför prov, möjligtvis dagen innan. Inlämningsuppgifter och arbeten var också dagen/natten innan-projekt. Visst kunde min blyghet och ensamhet ses som en positiv egenskap i vissa sammanhang.

Nu känner jag dock att jag blir så där mesig igen. Jag vågar inte säga till om nåt längre. Jag undrar varför...