En härligt B logg

sabina . saab . ankfot . isobel . saab-arne. svin-sabin . isobella . bina . sabarne sinibubsan


2006-05-22

Vattenläcka

Vad mer kan man önska sig när man håller på och stressar med alla läxor och skoluppgifter än en gammal hederlig vattenläcka i köket? Kalle stod och diskade när han plötsligt tyckte att hans fötter kändes blöta. Vi misstänkte att amerikanernas favorit - avfallskvarnen - hade tänkt spela oss ett spratt genom att inte sitta fast under köksbänken riktigt som den skulle.

Kalle kom på den smarta idén att ringa grannen och fråga om han fick ta en titt på vad dennes köksluckor dolde och han passade på att ta ett kort med digitalkameran som sedan kunde jämföras med hur rören, gängorna och skruvarna och allt vad det kan vara såg ut under diskbänken här hos oss.

Som vi alla tre misstänkt så visade det sig att avfallskvarnen inte satt fast ordentligt, skruvarna hade skruvat ur sig själva och vi lyckades fixa läckaget genom att skruva lite på skruvarna. Sen gällde det bara att försöka återställa köksskåpet och golvet.

Köksgolvet av klinkers klarade sig självklart utan problem, men det var lite värre med skåpet. Den billiga och tunna vita folien hade hunnit suga åt sig för mycket vatten så den hade blivit alldeles bucklig och även om vi tog ut stålullen först av allt så hann vi inte torka upp allt vatten som under den första minuten hann färgas rödbrunt och fläckade folien lite lätt. Nu får vi bara hoppas på att vi inte får skit för det när vi flyttar ur lägenheten.

Vi kan i alla fall konstatera att vi hade tur eftersom det inte blev värre. Om vattnet hade hunnit ta sig an ytterligare några decimeter klinkers hade det nått ända bort till heltäckningsmattan utanför köket och sugits upp av denna. Säkert kunde det hänt andra mindre trevliga saker också, men det är bättre att tänka på hur bra det ändå gick.


2006-05-20

Jag är en jävla stjärna

Jag satt i ett av skolans "vocal labs" (små sångbås som inrymmer en dator med en massa karaokelåtar och en keyboard) och hade precis börjat repa med Dionne Pickard som jag ska köra åt på en show. Jag hade bestämt träff med en kille som skulle hjälpa mig att spela bas vid ett av mina framträdanden och vi skulle repa en timme senare.

Plötsligt knackar bas-snubben på dörren till det lilla övningsrummet som jag satt i och jag öppnade. Han förklarade att han nu skulle spela på Real World LPW och att han troligtvis inte var klar tills den tiden då vi bestämt att repa. Jag tyckte att det var lite konstigt, för vi hade ju bestämt en tid, men jag tänkte att det gör väl inget om jag får vänta några minuter extra. Han bad att jag skulle komma till den salen där han skulle befinna sig och se ifall han var klar vid det klockslaget då vi skulle träffas.

När jag hade repat färdigt med Dionne gick jag till skolbiblioteket, lånade en dator och skrev ut noter som jag gjort till mina två låtar som jag skulle repa med basisten. När jag var klar med detta var det lagom för mig att gå till salen där han skulle befinna sig.

Jag kom in i salen och ingen var igång och spelade nåt för tillfället, men jag såg att bas-snubben stod på scen och troligtvis alldeles strax skulle börja spela. Jag satte mig ned på en tom åhörarstol för att vänta tills han var klar, så jag kunde prata med honom och se om vi kunde repa då.

Precis när jag satt mig ner fick bas-snubben syn på mig och gick helt sonika ned från scenen och fram till mig. Han berättade för mig att han nog inte skulle bli klar förrän om en till två timmar! Jag blev lite besviken, eftersom vi faktiskt bestämt en tid, men tänkte inte tjura över det. Jag tänkte att om han nu ställer upp och spelar bas åt mig så får jag väl acceptera att det kanske kan hända oförutsedda saker för honom och att han inte kan hjälpa det. Jag vet inte om detta var en oförutsedd sak, men jag tänkte inte döma honom om jag inte visste.

Han frågade mig om jag ville sitta och lyssna på honom tills han är klar eller om jag hade annat för mig och ville gå därifrån. Jag sa att jag kanske kunde komma tillbaka senare. Han föreslog att jag skulle ta hans mobilnummer ifall jag skulle behöva komma i kontakt med honom och jag tog emot detta.

Det var då som läraren på scenen blev irriterad och argsint vräkte ur sig "I don't want girls with silly hats to interrupt my class" ("Jag vill inte att tjejer med fåniga hattar ska avbryta min lektion"). Jag tittade upp från min mobiltelefon, i vilken jag höll på att spara bas-snubbens nummer, eftersom jag reagerade på att läraren höjde sin röst. Efter nån sekund insåg jag att jag hade en basker på mig och att det var mig han syftade på!

Jag öppnade munnen och tänkte precis börja förklara att det absolut inte var min avsikt att störa och att jag hade bestämt möte med bas-snubben och att han sen berättade för mig att han inte kunde träffa mig och repa utan bad mig att komma tills hans lektion. Läraren avbröt mig och frågade om jag tycker att det är okej att avbryta när något band repar eller är mitt uppe i en skivinspelning. Jag svarade att jag naturligtvis inte tycker det.

Än en gång försökte jag att förklara att jag inte hade tänkt göra nåt annat än att sitta tyst längt bak och vänta tills dom var klara, men att bas-snubben faktiskt gått ned från scenen helt självmant och börjat prata med mig. Vad skulle jag ha gjort? Skulle jag ha sprungit ut ur rummet när jag såg bas-snubben lämnade scenen? Skulle jag låtit bli att svara när han gått ned och börjat prata med mig?

Jag hann inte säga nånting alls till mitt försvar, för läraren avbröt mig igen och sa att antingen fick jag sitta still på min stol och hålla käften eller så fick jag gå därifrån. Jag insåg att han inte tänkte lyssna på mig och bad om ursäkt för att jag störde hans lektion.

Han frågade om jag är sångerska och jag svarade att jag var det. Han sa att när jag beter mig som jag gör så mister jag många potentiella medarbetare inom musikbranschen, för folk hör inte av sig och erbjuder jobb till sånna som mig. Han berättade för mig (inför en hel klass) att jag är för upptagen med att tro att jag är nån jävla stjärna för att förstå mitt eget bästa.

När han hade hunnit säga allt detta var jag så frustrerad, ledsen och kände mig så illa till mods att jag inte orkade vara kvar där inne längre. Jag var också besviken på bas-snubben som gick tillbaka upp på scenen så fort jag hade fått hans nummer och som låtsades som om jag var precis så dum som läraren framställde mig. Jag tyckte nog att han kunde ha inflikat att det var hans påhitt att jag var där och att det faktiskt var han som gick ned från scenen, började prata med mig och därmed själv avbröt lektionen, men han sa inte ett ord.

Jag reste mig och började gå mot dörren. Läraren sa lite demonstrativt att jag ju faktiskt fick stanna, fast nu kanske det inte passade längre? Jag sa att jag tänkte gå och liten som jag kände mig sa jag förlåt än en gång och smög ut ur dörren. När jag kom utanför klassrummet började jag gråta. Det kändes som om nån hade slagit mig hårt i magen och jag kände mig så jävla trampad på.

Jag gick hem direkt och här sitter jag nu. Om en halvtimme-timme borde jag ringa bas-snubben, för då bör han vara klar. Egentligen vill jag inte alls tillbaka till skolan, men jag måste ju. Jag måste ha nån som spelar bas åt mig.


2006-05-16

Ute på äventyr

Idag skulle jag följa med Hampus till en gitarrtekniker som skulle fixa i ordning Hampus gitarr. Vi bestämde oss för att åka direkt efter skolan och räknade med att vara framme inom ca 20 minuter, eftersom vi hade kollat upp den exakta avgångstiden och hållplatserna på buss- och tunnelbanebolaget Metros hemsida. Hampus ringde till snubben som skulle hjälpa honom med gitarren och sa att han skulle vara där om en liten stund.

Bussen kom till avgångshållplatsen i tid och resan började bra. Hampus berättade för chauffören vilken hållplats vi skulle gå av på och han lovade att tala om för oss när vi skulle gå av. Att kollektivtrafiken i Los Angeles inte är känd för att hålla några fasta tider var vi väl medvetna om, men efter ca 40 minuters resa började vi ändå undra om vi nog inte kommit fel.

När vi kom fram till "North Hollywood station" (där bussarna och tunnelbanan har en gemensam hållplats) och bussen gjorde ett litet längre stopp gick Hampus gick fram och pratade med chauffören som denna gången sa att det bara var fem minuters restid kvar. När bussen började åka igen hade chauffören även slagit på den automatiska hållplatsuppläsaren så vi både kunde läsa (på displayer i taket) och höra oss till var vi befann oss.

Efter chaufförens utlovade fem minuter hade vi fortfarande inte kommit fram och efter att restiden började närma sig 1,5 timme märkte vi att bussen vände och började åka samma väg tillbaka som vi kommit ifrån. När vi kom tillbaka till "North Hollywood station" så pratade vi med chauffören ännu en gång och frågade återigen efter vår hållplats. Hampus påminde honom om att vi skulle gå av vid Hortensia och när chauffören upprepade vårt hållplatsnamn som Fullton så förstod vi att han inte fattade ett skit!

När vi hade upprepat vårt hållplatsnamn ca fem gånger och han repeterat det som Fullton två gånger och sen Corteens (hållplatsen visade sig senare heta Corteen, så han visste inte det heller!) tre gånger höll vi på att ge upp. Han sa åt oss att om vi nu skulle till Corteens så skulle vi byta buss, men vi anade oråd och ville nog trots allt fortsätta att åka med samma buss. Som tur var kom en jättesnäll gammal tant och lade sig i vårt samtal med busschauffören och sa att vi hade rätt, vi skulle inte ha åkt så långt som "North Hollywood station" från början eftersom Hortensia låg långt innan.

Busschauffören nickade lite och verkade inse att han haft fel och om vi tänkte att han kanske äntligen fattat vart vi skulle. När bussen än en gång började åka så ropade efter några kvarter att vi skulle av på nästa hållplats. Den gamla tanten som nu hade satt sig brevid oss suckade och skakade på huvet och sa att vi inte alls skulle av där. Och mycket riktigt - den automatiska hållplatsuppläsaren sa nåt helt annat än det stället vi skulle av på.

Precis innan det var dags för tanten att gå av bussen berättade hon för oss att vi skulle av på nästa hållplats. Jag noterade att busschauffören noga iakttog vår konversation med tanten och precis efter att hon gått av bussen så hade busschauffören mage att säga åt oss att vi skulle av vid nästa hållplats, som om han själv hade nån aning om det!

Vi kom fram till gitarrteknikerns hus var vi över en timme försenade och vi möttes av en lapp som sa att han väntat så länge han kunde, men att han var tvungen att åka iväg på ett viktigt möte. Vi var inte alls förvånade eftersom han väntat oss inom en halvtimme, utan förstod mycket väl att vi i hans ögon varit mycket oartiga och skämdes ganska rejält. Vi skrev en lapp till honom och förklarade att vårt bussäventyr urartat något och att Hampus skulle ringa honom imorgon och försöka att bestämma en ny tid. Tre timmar efter att vi lämnat Hollywood var vi hemma igen och då hade vi varit borta åtminstone 1,5 timme för mycket.


2006-05-09

Tänk, tänk, tänk...

I mitt huvud rör sig en massa tankar om allt mellan himmel och jord. Nattetid kan jag ligga vaken ett bra tag och bara tänka, för min hjärna vill inte sluta jobba. Jag tror att jag försöker göra en inventering i mitt inre och den har pågått ett tag nu. Jag undrar just när jag är färdigutredd...


2006-05-01

Citat mitt i natten

Klockan är snart 01.50 och jag orkar egentligen inte skriva nåt vettigt här nu, så jag väljer att citera två väl valda delar från Dream Theaters låt "Fatal tragedy":

"Alone at night I feel so strange
I need to find all the answers to my dreams"

"Without love, without truth - there can be no turning back
Without faith, without hope - there can be no peace of mind"