En sömnlös och förkyld natt

Igår kväll var jag så trött att jag gick och lade mig kl 22.00. Jag vaknade igen kl 00.00 av att Kalle lade sig för att sova. Sen kunde jag inte somna om igen p g a förkylningsnästäppan. Jag hade svårt för att prata med Kalle, eftersom mina stämband var väldigt svullna och jag var så hes att knappt fick fram ett ljud. Jag testade då att prata högre respektive lägre för att se om jag kunde prata bättre på någon annan frekvens än den jag vanligtvis använder för min talröst.

Om jag pratade med riktigt lågt tonläge så gick det bättre att få fram ljud och det gjorde inte så ont i halsen. Kalle tyckte att det lät jätteroligt och när jag tänkte efter så lät det nog inte särskilt normalt. Till röstläget påminde jag nog mer om en tenor än den mezzosopran/alt jag vanligtvis är... Eftersom det är vanligt att man når lägre toner om man är riktigt förkyld tänkte jag passa på att testa hur lågt jag kunde sjunga.

Normalt når jag ned till C# (i lilla oktaven, d v s en oktav under mitt-C på ett piano), men nu kunde jag komma så långt ned som till G# (i stora oktaven, d v s oktaven under lilla oktaven). Detta innebar alltså att jag kunde nå en hel kvart lägre nu när jag var förkyld än när jag är frisk och stämbanden beter sig normalt!

(Pssst! Jag somnade igen strax efter kl 05.00.)

Min nyårsafton

(Här tänkte jag mig att rubriken var en motsvarighet till "Mitt sommarlov" som flitigt användes som tvångsrubrik i grundskolan.)

Årets mest magiska afton gick i städningens tecken. Jag och Kalle började storstäda lägenheten tidigt på dagen och vi är fortfarande inte helt färdiga. Alltså, vi har ju städat på så vis att det är rent överallt (dammtorkat, dammsugit, våttorkat), men vi håller fortfarande på att omorganisera och rensa i garderober, skåp och lådor.

Tolvslaget firades med att kolla på "The dog problem" (från 2006) - filmen som spelades in i och utanför vårt hus i Hollywood. Filmen var överraskande nog faktiskt inte så dålig som jag väntat mig (man tror ju lätt att en film som ingen i Sverige verkar hört talas om kanske inte är nåt vidare).

Det var särskilt roligt för mig, Kalle och Hampus att se filmen eftersom vi såg när en del av scenerna spelades in, t ex gjordes rivstarten (i dagsljus) precis utanför vårt vardagsrumsfönster (vi bodde på första våningen och stod och kollade på inspelningen). Samma sak när huvudpersonen rivstartar iväg från samma ställe med bilen på kvällen - det var den natten ingen av oss kunde sova förrän dom slutat filma eftersom strålkastarna bländade oss.

The dog problem på IMDb

Nytt år - nytt hår!

Tiden i Södertälje gick som vanligt lite för fort, men vi hade väldigt trevligt! På annandagen åt vi middag med Kalles mormor Greta, Kalles moster Birgitta, hennes man Leif och deras barn Åsa, John (och hans fru Helene tillsammans med sonen Jonathan) samt Ida (och hennes man Tobias). Dessutom fanns "storfamiljen" (Kalles mor och systrar med familjer) på plats.

Vi hann med att äta indiskt inte mindre än tre gånger! Först åt vi "hämt-indiskt" från restaurang Bapuji i Älvsjö hemma hos Annika & Simon och barnen. Sen åt vi på Indian Paradise i Södertälje tillsammans med Kalles kompis Tobbe och hans sambo Marika. Sist men inte minst åt vi "hämt-indiskt" från Indian Paradise hemma hos Stina tillsammans med hela "storfamiljen". Som en liten bonus åt vi också på Nancy's med Tobbe.

Stina blev med en ny vardagsrums-TV, eftersom hennes gamla visade en riktigt otydlig bild och nästintill oläslig text. Själva blev vi med både en SodaStream och en julklappsostkupa från Stina (fast indirekt var den från Tupperware) - mycket användbart!

När vi ändå håller på och summerar så kan vi väl passa på att ta julklapparna från julaftonen också:
- Shower creme, body polish, body butter, en fast tvål samt en skrubb-boll från The Body Shop i doften jordgubb
- Tumvantar
- Miljömärkt bäddset
- En adventsljusstake i form av ett hjärta
- Chokladask
- Ett styck ekonomiskt bidrag (d v s pengar)

(Rubriken syftar för övrigt på min önskan om en ny frisyr.)